# ID: svediakorp-gov444119
# author: Frassoni (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 606
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Tre korta kommentarer, herr talman: Syftet med en konstitutionell reform är att göra Europeiska unionen mer demokratisk och effektiv, och inte att beräkna maktbalansen mellan medlemsstater.
Regeringskonferensen har emellertid fastnat i denna fråga och det är tydligt att metoden för beslutsfattande som möjliggör veto är den verkliga kräftsvulsten i Europeiska unionen, det är den som dödar gemenskapens solidaritet av alla slag.
För majoriteten av min grupp utgjorde – eller utgör – den text som antogs av konventet ett steg framåt, men den innebär definitivt ingen revolution.
Jag är säker på att det finns en påtagligt stor majoritet på den punkten i parlamentet, men det verkar som om det, med ordförandeskapets ord och i vår debatt, föreligger en grundläggande tvetydighet.
Vi är alla optimistiska och hoppfulla, vi uppmuntrar det irländska ordförandeskapet att göra sitt bästa, men vad är det vi uppmuntrar det att göra?
Vi slår till och med ned varje parlamentsinitiativ som skulle kunna göra ordförandeskapet upprört, vi beslutar att inte fira den tjugonde årsdagen av Spinelli, av det formella antagandet av fördraget.
Jag upprepar: vad är det vi uppmuntrar det att göra?
Herr Hänsch!
Om demokratisering är ett kriterium för er bedömning, då kan vi inte acceptera resultatet från Neapel av den enkla anledningen att resultaten från Neapel, i majoriteten av deras förslag, utgör ett steg bakåt när det gäller konventet och, i vissa fall, särskilt när det handlar om budgeten och till och med i fråga om den nuvarande situationen.
Hur kan ni som vår representant acceptera något sådant?
Det är inte möjligt!
Det smakar tvetydighet, det är en självmotsägelse!
Enligt min uppfattning kan vi därför inte nöja oss med att tala om huruvida glaset är halvtomt eller halvfullt.
Med tanke på de fem eller sex punkter där en överenskommelse mer eller mindre nåddes i Neapel skulle jag vilja höra vad det irländska ordförandeskapet har att säga.
Jag skulle vilja veta vad det avser att göra och vad det kommer att försöka uppnå en överenskommelse om: om texten från konventet eller om det som ni i dag, herr ordförande, fastställt som en bra grund.
Efter vad ni sade i början av ert ordförandeskap fick jag intrycket att de 82 punkterna inte fanns.
Så därför: finns de eller finns de inte?
Är de eller är de inte en grund?
Uppriktigt sagt har jag inte förstått, och det verkar farligt att våra två representanter har uppfattningen att detta är en bra grund för förhandling, eftersom det faktiskt inte är det, och detta är inte parlamentets ståndpunkt.
För det andra, en snabb punkt: Uppriktigt sagt förefaller det mig, ännu en gång, som om den idealiska vägen för att hjälpa det irländska ordförandeskapet är att mobilisera ledamöter och den allmänna opinionen kring ett projekt för demokrati.
Om vi återigen beslutar att lämna allt till regeringskonferensen, i mars och i maj, kommer det att sluta med ett förslag som är värre än det som lades fram i Neapel.
Jag uppmanar därför ledamöterna och de olika parlamentsgrupperna, som är i majoritet jämfört med min grupp, att insistera på idén om möten, att insistera på idén om ett stort parlamentsinitiativ i maj, så att vi kan stå bredvid och hjälpa det irländska ordförandeskapet, och inte lämna det på egen hand med kollegerna som ensamma inte kommer att åstadkomma ett bättre Europa.
