# ID: svediakorp-gov444112
# author: Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Även jag vill uttrycka min tacksamhet mot det irländska ordförandeskapet, som jag tycker har gett det nödvändiga svaret på kammarens resolution från december och fått fart på debatten.
Ordförandeskapet har funnit nya vägar för att strukturera hur vi skall tala med varandra, och man tillämpar den känslighet som krävs för att få oss att göra det.
Allt detta sammantaget gör att jag anser att det finns en verklig möjlighet att kammarens målsättningar skall kunna nås till och med före den 1 maj, eller före valet till Europaparlamentet, och att ett resultat kan uppnås.
Jag tycker att detta är viktigt, vi kan alla se att det inte finns någon önskan att bibehålla debatternas momentum till december, eller att bibehålla den kollektiva medvetenheten om vad som redan är mer eller mindre överenskommet under det italienska ordförandeskapet, nämligen att vi måste arbeta med sikte på en kortare tidsfrist för att hålla ihop de två.
Eftersom detta är allmänt känt pågår diskussioner i de olika medlemsstaterna, och jag är därför medveten om att det finns en allmän vilja att åstadkomma resultat så fort som möjligt.
Låt oss samtidigt komma ihåg vad kammaren skulle vilja se: ytterligare demokratisering av Europeiska unionen, naturligtvis, och budgetfrågan, som vi ser som avgörande och som jag skulle vilja återvända till.
Vi har frågan om öppenhet, så att allmänheten kan veta vem inom EU som är ansvarig för vad, men naturligtvis också frågan om effektivitet.
Detta är vad vi måste ge oss i kast med för närvarande, och det kommer att bli avgörande.
Jag menar att det är viktigt att vi inte bara uttryckligen skall specificera vissa modeller ned till minsta millimeter.
Vad som måste vara avgörande är att den beslutsfattande strukturen borde bli effektivare än den som föreslogs i Nice, och att den borde göra det möjligt för en utvidgad gemenskap att agera.
Detta måste vara den avgörande måttstocken, och jag tror att om vi tar detta som vår bas och använder den fantasi som behövs, kommer vi att kunna finna kompromisser som gör att detta kan accepteras av de länder som ofta har svårigheter på denna punkt, eftersom den är – eller kan bli – knuten till andra frågor och en möjlighet att uppnå en kompromiss som, samtidigt som den verkligen är rättvis, också gör rättvisa åt de tre målen i fråga om demokratisering, öppenhet och effektivitet.
Låt mig så slutligen nämna en sista punkt.
I efterdyningarna av Bryssel har det talats mycket om ett Europa med flera hastigheter, något som vi alltid haft i fördraget, vare sig det handlar om euron, Schengen eller något annat.
Men alla har alltid kunnat tala med alla andra, i samma forum, och alla ledamöter har haft möjlighet att delta.
Det vi i dag beskriver som en nödvändighet är en försvarsunion.
Om vi inte får en konstitution kommer det att uppstå påtryckningar, som blir omöjliga att stå emot, för att en försvarsunion skall inrättas utanför Europeiska unionens ram.
Vi kommer då inte längre att vara tvungna att tala med varandra varje dag i samma forum, saker och ting kommer att falla isär, och snarare än att det förekommer olika hastigheter inom Europeiska unionens ram kommer EU att glida isär.
Slutresultatet – inte därför att någon vill det utan därför att dessa saker händer under tidens gång – blir att vi vid någon tidpunkt under de närmaste fem eller tio åren kommer att befinna oss där vi var före 1914, nämligen i ett Europa av allianser.
Jag tror att vi alla bör veta hur ovälkommet det skulle vara, och vi borde därför se det som vår skyldighet att åstadkomma ett resultat nu.
