# ID: svediakorp-gov444111
# author: Barnier, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 801
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Jag minns ett ganska välkänt ordspråk som lyder ungefär så här: ” förhalningsvägen leder raka vägen till blott drömmarnas land ”.
Herr rådsordförande!
Ni var med när Europeiska rådet i Bryssel för några veckor sedan beslutade att välja ” förhalningsvägen ” på vägen mot en europeisk konstitution.
För närvarande har många av oss, i linje med uppfattningen i Bryssel, dragit slutsatsen att denna ” förhalande ” tidsskala var att föredra framför att uppnå en dålig överenskommelse direkt, vilket skulle ha underminerat konventets arbete.
Jag skulle emellertid för kommissionens räkning, och framför allt för min kommissionskollega Antonio Vitorinos räkning, vilja säga att vi inte kommer att finna oss i ” förhalningsvägen ” som leder till ” blott drömmarnas land ”.
Debatten i dag, som kammaren ville ha, är ett tillfälle för er att tillsammans med oss på nytt få i gång den konstitutionella processen och bevara den europeiska anda som vi har byggt upp under arton månader i konventet.
För att uppnå detta måste vi samla våra goda viljor: ordförandeskapets och medlemsstaternas vilja, rådets, parlamentets, kommissionens och de nationellt valda företrädarnas vilja, med stöd från regionerna och det organiserade civila samhället.
För att kunna mobilisera den allmänna opinionen behöver vi alla arbeta tillsammans för att ge processen nytt hopp.
Kommissionens bidrag till denna brådskande uppgift kommer att bygga på tre övertygelser.
Den första är att vi vill ha en allmän överenskommelse.
En allmän överenskommelse är inte en överenskommelse bit för bit eller del för del, utan en övergripande överenskommelse där alla kan se en jämvikt som bygger på en text som alla är medvetna om.
Det är anledningen till att kommissionen inte anser att något uppnåtts med diskussionerna i Bryssel, som Roche sade tidigare – särskilt när resultatet inte skulle ha blivit något annat än ett steg bakåt.
Även om det finns tendenser som det är bra att ta hänsyn till när man återupptar en uppgift som blivit avbruten, måste dessa ändå bemötas i en öppen debatt med insyn och i förhållande till den rådande situationen.
Vi erkänner naturligtvis det mycket värdefulla arbete som utförts under det italienska ordförandeskapets inverkan och som var temat i det förberedande dokumentet inför ministermötet i Neapel.
Den andra övertygelsen är att vi vill ha en överenskommelse som uteslutande bygger på utkastet till fördrag som utarbetats av konventet.
Detta är det enda som bör beaktas eftersom vi i bästa fall tror att ingenting bättre eller större någonsin kan åstadkommas än denna kollektiva, demokratiska ansträngning som krävde arton månader.
Ni är naturligtvis medvetna om vår institutions ståndpunkt när det gäller detta resultat.
På några få punkter menar vi att den kan klargöras, anpassas och förbättras när det gäller sammansättningen och verksamheten inom kommissionen, att utvidga omröstningen med kvalificerad majoritet och självfallet att göra förfarandena för att se över fördragen mer flexibla.
Precis som ni vill vi dock bevara den allmänna balansen i utkastet, särskilt när det gäller finans och budget.
Den tredje övertygelsen är att vi vill ha en överenskommelse så snart som möjligt.
Det irländska ordförandeskapet har på sätt och viss börjat med det som det måste göra.
Det har startat om arbetet med att lyssna och arbeta bland dem som är involverade i regeringskonferensen.
Kommissionen stöder – och kommer att fortsätta att fullständigt stödja – de ansträngningar och den metod som ni har valt, herr rådsordförande, och dessa ansträngningar är grundläggande.
Det blir inte lättare att nå en överenskommelse i november än i april eller maj 2004; jag tror faktiskt att det blir mycket svårare.
Om vi låter den symboliska tidsfristen den 1 maj eller 9 maj passera, eller den politiskt mer betydande tidsfristen som huvudsakligen är vår egen, dvs. den 13 juni, kommer utkastet till konstitution inte att vara så långt i från det som jag i början av mitt inlägg kallade ” blott drömmarnas land ”.
Med andra ord: kommissionen stöder alla ansträngningar, oavsett varifrån de kommer, för att bevara denna konstitutionella process.
Som ni sade, herr rådsordförande, kommer nästa möte att bli Europeiska rådets möte i mars, då ordförandeskapet skall utvärdera resultaten av de bilaterala samråden och då vi alla kommer att kunna kontrollera regeringschefernas sinnesstämning.
Vi kommer att se om sinnesstämningen är annorlunda i mars jämfört med vad den var i december i Bryssel, vilket vi hoppas.
Herr talman!
Det är anledningen till att förslaget till resolution som utarbetats av kammaren har kommissionens fulla godkännande och stöd.
