# ID: svediakorp-gov444110
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 976
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Det gläder mig oerhört att få möjlighet att göra ett uttalande om den aktuella situationen inom regeringskonferensen, och jag ser fram emot att höra era åsikter.
Som ni känner till har vi, i enlighet med vårt mandat från Europeiska rådet i Bryssel, rådfrågat våra partner på bred front.
Premiärministern har redan antingen talat med eller träffat de flesta av sina kolleger i Europeiska rådet och kommer att ha varit i kontakt med dem alla inom kort.
Flera ytterligare möten är planerade för de kommande veckorna.
Utrikesminister Brian Cowen och jag har även talat med och träffat så många av våra motparter som möjligt.
Vi diskuterade också regeringskonferensen över en lunch vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) sammanträde förra måndagen.
Trots betydelsen av bilaterala samrådsförfaranden tyckte vi att det även var viktigt att erkänna regeringskonferensens kollektiva natur och föra en informell diskussion om var vi står.
Det gjorde mig mycket nöjd att se att det fanns fullt stöd för vårt tillvägagångssätt vid rådet (allmänna frågor).
Diskussionen var positiv – det finns en betydande gemensam grund.
Vi står alla fast vid att regeringskonferensens arbete skall drivas framåt och avslutas så fort som möjligt.
Men vi erkänner också att det finns känsliga och invecklade frågor som kvarstår att lösa.
I dessa samrådsförfaranden med våra partner och alla de som är engagerade i regeringskonferensen, däribland Europaparlamentet naturligtvis, försöker vi att skapa en fullständig bild av situationen i regeringskonferensen.
Vi vill se till att vi helt förstår alla och envars åsikter och farhågor, och att vi lyssnar på vad alla har att säga och reder ut de exakta betydelsenyanserna i deras ståndpunkter genom aktiv dialog.
Detta kommer att hjälpa oss när det gäller vårt mandats andra och mer invecklade fas då vi skall dra slutsatser från våra kontakter och förbereda en rapport för Europeiska rådet i mars.
Jag vill inte spekulera om vad det uttalandet kommer att innefatta vid denna tidpunkt.
Vi underskattar inte komplexiteten i vår uppgift.
De frågor som måste lösas kanske är få till antalet, men de är högst känsliga och svåra.
Vi kommer att försöka uppmuntra till framsteg, bygga upp ett ömsesidigt förstående och fastställa den gemensamma grunden.
Vi kan dock inte framtvinga överenskommelser i brist på gemensam politisk vilja för att uppnå dem.
Alla har åtagit sig att inte bara tänka på sina egna intressen, utan på unionens kollektiva intresse som en helhet.
Mot den bakgrunden vill jag upprepa den åsikt som premiärministern klargjorde i Strasbourg, och som även utrikesminister Brian Cowen framhöll för utskottet för konstitutionella frågor förra veckan: ” Om det visar sig att det finns en reell möjlighet att nå en överenskommelse under vårt ordförandeskap, då kommer vi inte att tveka att utnyttja den möjligheten. ”
Vi har för avsikt att lägga fram en så omfattande rapport som möjligt för Europeiska rådet.
Konventet öppnande processen med att förändra fördraget och förde in nya synpunkter.
Vi är alla – parlament och regeringar i lika grad – ansvariga inför våra folk, och konventets demokratiska makt betonades genom den bredd som fanns bland dess medlemmar.
Det gläder mig att huvuddelen av det som konventet föreslog har stått sig genom regeringskonferensen och kommer att stå sig i framtiden.
I texten fastställs till exempel fördelningen av behörigheter mellan unionen och medlemsstaterna tydligt samt de principer som styr deras utövande.
Det förenklar rättsliga förfaranden och instrument.
Det skapar en enhetlig juridisk person för unionen.
Det förstärker parlamentets roll, och det ger även nationella parlament en viktig del i den övergripande arkitekturen.
Genom att införliva stadgan om de grundläggande rättigheterna i utkastet framhävs de mänskliga rättigheterna ytterligare i unionens arbete.
Unionens värderingar och mål uttrycks på ett tydligare sätt.
Förslaget om inrättandet av en gemensam utrikesminister för Europeiska unionen och en gemensam enhet för externa åtgärder skulle göra unionens utrikespolitik mer effektiv och sammanhängande.
Konventets rapport ligger till grund för regeringskonferensen arbete, och kommer att fortsätta att göra detta.
Men när det handlar om både rättslig och politisk verklighet är regeringarna skyldiga att se över detta mycket noga, och i synnerhet ur de aspekter som skulle kunna påverka dem mest direkt.
I sinom tid kommer det att bli vår plikt att eftersträva nationell ratificering, i vissa fall genom folkomröstning.
Det italienska ordförandeskapets ansträngningar var en garanti för de avsevärda framsteg som gjordes för att lösa de flesta av de punkter som regeringarna tog upp.
Det arbete som utfördes under upptakten till överläggningarna i Neapel i slutet av november 2003, och i själva Neapel, var mycket produktivt.
Det dokument som förbereddes omedelbart före Europeiska rådet var särskilt värdefullt och kännetecknades av en mycket omsorgsfull balans.
Även om ingenting naturligtvis är avtalat innan allt är avtalat, och det finns sidor av det italienska ordförandeskapets goda arbete som inte var föremål för slutgiltigt samförstånd, anser vi att vi måste försöka att upprätthålla de utmärkta framsteg som har gjorts, så länge som möjligt.
När minister Brian Cowen talade inför utskottet för konstitutionella frågor försäkrade han att det irländska ordförandeskapet skulle bli öppet, rättvist och balanserat, och att vi skulle lyssna på samtliga synpunkter och arbeta för att tillgodose dem.
Jag skulle vilja upprepa detta budskap här i dag.
Vi har inga undangömda dagordningar, inga favoritprojekt.
Vi är fast beslutna att se till att ingen skall kunna ifrågasätta vår opartiskhet.
Vi kanske lyckas, eller misslyckas.
Men denna kammare kan vara helt förvissad om att vi kommer att anstränga oss till det yttersta i detta arbete.
