# ID: svediakorp-gov444093
# author: Junker (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Vi kommer nu till ytterligare ett mycket sorgligt ämne för debatt.
Haiti sågs en gång som ett skimrande hopp för slavar som förts från Afrika till Amerika, som lyckades samlas för att grunda en fri republik där.
I dag, 200 år efter att Haiti blev självständigt, kan vi inte annat än fastställa att det är fattigt, nedslitet och härjat av våld som aldrig tidigare, och de som har sett landet med egna ögon kan inte annat än försjunka i pessimism.
Jag har träffat den nuvarande presidenten, Jean-Bertrand Aristide, vid två tillfällen.
Det första var för några år sedan, då han alltjämt betraktades som den möjliga demokratiseringens skinande ljus i Haiti.
De som i stora skaror gett sig ut för att med stor majoritet välja honom hade trott att de efter att ha blivit befriade Papa och Baby Doc Duvaliers diktatur nu skulle kunna få ett nytt liv i en ljus framtid.
Detta visade sig tyvärr vara ett stort misstag, och även han blev avsatt.
Under hans exil smugglade vi honom i hemlighet till den gemensamma parlamentariska AVS – EG-församlingen i Santo Domingo, för även vi trodde att Haiti kunde få en bra framtid under Aristide.
Mitt andra möte med honom var efter den gemensamma parlamentariska AVS – EG-församlingen i Nassau, då jag hade äran att leda en delegation som utskottet för utveckling och samarbete hade skickat till Haiti.
Det stod av detta möte klart att vi har att göra med en man som inte längre har en aning om var han kommer ifrån, men det är enligt min mening inte det värsta.
Vi har att göra med någon som har fascistoida uppfattningar – det kan inte sägas på något annat vis – och som hotar alla demokratiska institutioner med fullständigt förakt.
Så har Haiti sedan tre dagar ånyo varit utan parlament, då mandatperioden för parlamentsledamöterna löpte ut den 12 januari och det finns inga utsikter för nya val.
Det finns visserligen fortfarande en handfull senatorer i andra kammaren, men det legitimerar ingenting.
Det vi ser här är en underlåtenhet att hålla val, valfusk, hot och terror mot valmanskåren, av vilka – vilket visade sig vid senaste tillfället – endast 5 procent gav sig iväg för att rösta, de flesta stannade hemma där de kände sig tryggare.
Sådan är den politiska vardagen i Haiti.
Det går inte alltid att skilja på politiskt och kriminellt våld.
Dödsskvadroner undanröjer de oppositionselement som väcker regimens missnöje, och journalister som försöker upprätthålla något som en självständig nyhetsrapportering förföljs eller till och med mördas.
Jag skulle kunna fortsätta så här i timmar.
Vi kommer att få stödja de krafter som bekämpar övergrepp; hoppets karavaner strålar samman.
Vi bör stödja dessa krafter i hopp om att saker och ting i Haiti kan vända sig till det bättre.
