# ID: svediakorp-gov444090
# author: Posselt (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi är chockade över mordet på ärkebiskop Courtney, som vi under de fem år som han var här i Strasbourg kände som diplomat, präst och även personlig vän.
Jag måste helt enkelt säga att han var en av de verkligt stora kyrkliga gestalterna i den tradition av medeltida stora irländska kyrkliga män som ständigt var aktivt engagerade för freden och mänskligheten; det var han som gjorde det möjligt för oss att här i Strasbourg en gång i månaden samlas till gemensam gudstjänst, något som han började med tillsammans med några få av oss i detta parlament.
Jag minns alltjämt hur ärkebiskop Courtney tog avsked från oss när han åkte till Burundi för att aktivt engagera sig i fredsprocessen där.
Så snart som hans flygplan hade landat där blev det beskjutet; han hälsades välkommen med raketer.
Han ägnade sedan fem år i livsfara för att delta i fredsprocessen, med den stora erfarenhet som han vunnit från sina insatser vid oroshärdar på fyra kontinenter.
Det var meningen att han skulle åka till Kuba nästa vecka för att tillträda en tjänst som påvligt sändebud där och hjälpa mänskliga rättigheter och religionsfrihet att segra.
Det mystiska, brutala och målmedvetna mordet på honom satte ett stopp för detta.
Vi bör ära hans minne.
Han skulle däremot absolut inte ha velat att mordet på honom vore det enda skälet för oss att fokusera på Burundi och därigenom glömma bort att mord tillhör vardagen i detta land.
De senaste åren har mer än 200 000 människor blivit mördade där, inte på grund av vad vi kallar etniska konflikter, utan på grund av en avsiktlig folkmordspolitik, och det faktum att situationen i det intilliggande Ruanda är än värre, och att grannländerna Uganda och Kongo inte är bättre, bör inte dölja det faktum att vi har ett särskilt ansvar i denna region, som är plågad av etniska mord som inte känner några gränser.
Europa har ett ansvar här, och vår respekt för ärkebiskop Courtney och för hans minne kräver att vi vidtar lämpliga åtgärder.
