# ID: svediakorp-gov444087
# author: Maes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Ingen känner till det exakta antalet dödade i det smygande folkmordet i Burundi.
Siffran 300 000 har nämnts – ett enormt antal för ett litet land, men sanningen är att vi inte vet.
Mordet på påvens diplomatiska sändebud är ett av de senaste fallen av meningslösa våldsdåd.
Undertecknandet av fredsavtalet har minskat våldet, men läget är ytterst instabilt.
FNL, som alltjämt vägrar att gå med på några överenskommelser, förstärks av missnöjda element från tidigare rebellrörelser som tidigare överenskommelser till trots fortsätter att göra motstånd.
Det finns väpnade miliser som återvänder från Kongo, många andra väpnade gäng som drar omkring och enorma mängder handeldvapen som cirkulerar bland befolkningen, utdelade av själva regeringen med motiveringen att det är för folks självförsvar.
Det finns naturligtvis hinder för ett accepterande av den sista rebellgruppen, som vi uppmanar till, för vad finns det för verklig anledning till att acceptera dem?
De som accepterar fredsavtalen måste sedan ge upp sina poster i regeringen, och hutuerna kommer då att bli en ännu mindre minoritet i förhållande till tutsierna.
Jag är medveten om att detta är mycket känsliga frågor i Burundi, men det är bekant att de grupper som går med på fred själva måste ta in nya parter som undertecknar fredsavtalen på bekostnad av sina egna poster.
Ni förstår att detta är mycket svårt att göra i Afrika.
Ett verkligt program för mänskliga rättigheter måste komma till stånd i Burundi, för den fortsatta kränkningen av mänskliga rättigheter är en skandal.
Slutligen behövs den fredsbevarande styrka från FN som vi stöder förmodligen mer än någonsin, då de afrikanska fredsbevarande trupperna har otillräckliga resurser och inte kan verka tillräckligt effektivt.
Det är kanske möjligt för oss att förbättra saker och ting under tiden, för detta är en ytterst brådskande fråga.
Möjligen kommer det sedan att finnas ett mindre behov av fredsbevarande styrkor utifrån.
