# ID: svediakorp-gov444082
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är sorgligt att lidandet för befolkningen i Zimbabwe utvecklar sig till en historia utan ände.
Det finns ingen positiv utveckling inom landet att tala om och få utifrån att rapportera om.
Den enda positiva aspekt som jag kan tänka på är att Brittiska samväldet åtminstone inte har ändrat sin hållning gentemot Zimbabwe.
Men även rådet intog när läget förvärrades för tre eller fyra år sedan länge en mycket ambivalent inställning.
Då huvudkritiken i debatter om aktuella och brådskande frågor ofta riktas till rådet önskar jag att företrädare från det inte bara närvarar vid sådana tillfällen, utan även att de uttalar sig om de anklagelser som riktas mot det.
Angående reseförbudet har rådet alltid gömt sig bakom vad det hävdar vara förpliktelser från internationella diplomatiska överenskommelser, när – vilket vanligtvis händer – ministrar från Zimbabwe återigen tillåts resa in.
Det står ingenstans att en kriminell regim måste beviljas all diplomatiska heder.
Givetvis kan man även vidta diplomatiska repressalier mot dem som inte håller sig till några konventioner om mänskliga rättigheter.
Givetvis kan man även beslagta dessa människors konton och frysa pengarna tills ett läge där omständigheterna ändras.
Inte heller har rådet enligt min mening verkligen gjort klart för Sydafrika allvaret i vårt krav att det också bör utöva detta nödvändiga tryck.
Jag tror inte att vi kan sitta vid sidan av och vänta på att detta problem löser sig av sig självt.
Vi kan förstås försöka att vända bort blicken, men läget kommer att bli att mer trängande.
Andra parlamentsledamöter har redan nämnt den situation som människor står inför, att många miljoner av dem befinner sig olagligt i Sydafrika, och jag betraktar detta som en situation där tryck är nödvändigt, och måste utövas från alla håll.
Det finns ingen anledning för våra egna regeringar att vända bort blicken när detta pågår.
