# ID: svediakorp-gov444078
# author: Nicholson (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De afrikanska länderna har gjort högtidliga åtaganden i fråga om demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna vid ett otal tillfällen: i NEPAD, Nytt partnerskap för Afrikas utveckling, och i Cotonouavtalet mellan AVS-länderna och Europeiska unionen för att bara nämna två.
Kaoset och förtrycket under Mugaberegimen i Zimbabwe har dock inte givit upphov till några tillfredsställande reaktioner från Zimbabwes grannar, som verkar vara döva för ångestropen från landets förtryckta befolkning.
Länderna i södra Afrika har inte bara varit ovilliga att sätta press på Robert Mugabe utan, vad värre är, de har också låtit honom diktera villkoren för Afrikas relation till Europeiska unionen.
Europeiska unionens relation till såväl Afrikanska unionen som Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) har tagit skada av de afrikanska ländernas krav på att bannlysta zimbabwier skall få delta i möten i Europa.
Den gemensamma parlamentariska församlingen mellan AVS-länderna och Europeiska unionen har också störts allvarligt.
Detta underminerar inte bara grundprinciperna i NEPAD och relationen mellan AVS-länderna och Europeiska unionen, utan det innebär också att man inte på rätt sätt kan ta itu med de stora problem som Afrika plågas av, som utlandsskulder, aids, livsmedelsförsörjning, konfliktförebyggande åtgärder, välfungerande regeringar och mänskliga rättigheter.
Förhållandena i Zimbabwe håller i snabb takt på att bli okontrollerbara.
Det råder oerhörda brister och förtrycket är brutalt och ökar hela tiden.
Ett land som en gång var välmående är nu ruinerat och förstört.
De afrikanska ländernas vägran att ta upp frågan om Zimbabwe gör att det är ännu viktigare att Europeiska unionens sanktioner mot ZANU-PF-regimen förstärks.
Vi har i denna kammare redan vid sex olika tillfällen efterlyst att de utvidgas.
Rådet har hittills underlåtit att hörsamma denna uppmaning.
Europeiska unionens inreseförbud mot Mugaberegimen har med jämna mellanrum brutits under dess första år och gradvis tunnats ut för att underlätta för bannlysta zimbabwier att resa in i Europa.
Resolutionen med Europeiska unionens åtgärder som vi har framför oss i dag och som upphör att gälla den 20 februari bör förlängas och nya hårda sanktioner införas.
De som står under inreseförbud och som har fått uppehållstillstånd inom Europeiska unionen bör få det återkallat, deras familjemedlemmar bör hindras från att arbeta och studera inom Europeiska unionen, välprofilerat ekonomiskt samarbete som har gett regimen internationellt anseende skall motarbetas, vi måste ta reda på vilka som ger ekonomiskt stöd till ZANU-PF-regimen och vidta åtgärder mot dem.
Kammaren uppmanar återigen rådet att hörsamma dess tydliga önskan om ordentliga, verksamma åtgärder mot ZANU-PF-regimen i Zimbabwe nu.
