# ID: svediakorp-gov444066
# author: Medina Ortega (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill börja med att ge mitt erkännande till Mercedes Echerer – och jag behöver inte insistera på detta, eftersom många ledamöter har gjort detsamma – men jag vill även välkomna kommissionär Frits Bolkesteins ord, med vilka han bekräftade hur viktiga upphovsrättsorganisationerna är just nu.
De immateriella rättigheterna har utvecklats till följd av de tekniska framstegen.
Innan boktryckarkonsten uppfanns fanns det inga verkliga immateriella rättigheter.
Nu har vi en andra teknisk revolution, ” Marconis galax ”, med all den nya informationstekniken.
Allteftersom tekniken går framåt, kommer skaparna längre och längre bort från konsumenten.
Min kollega Malcolm Harbour talar uttryckligen om kunder, men jag föredrar att använda ordet konsumenter, för att göra åtskillnad mellan de två grupperna av kunder: slutkonsumenten, det vill säga, den tåliga medborgaren som måste titta på TV och lyssna till radioprogram, och mellanhanden, som köper de immateriella rättigheterna och använder och förvaltar dem.
Detta har försatt oss i den situation som vi står inför, där medieformerna har mångdubblats, men alltmer saknar innehåll.
Med andra ord, vi har fler och fler TV-timmar, fler och fler elektroniska timmar, fler tidningar, fler böcker och fler produktionsmedel, men de är praktiskt taget tömda på innehåll.
Och detta är följden av bristande stöd till skaparna.
Skaparna skyddas inte i dagens informationssamhälle.
Vi skapar skräpmedia, som utnyttjar de immateriella rättigheterna på ett fullständigt tanklöst sätt, utan någon ansvarskänsla över huvud taget och med hänsyn till detta måste skaparna skyddas.
Det är upphovsrättsorganisationernas funktion.
De är inte monopol, utan instrument som finns tillgängliga för skaparna, så att de kan försvara sig själva mot den kontroll som ett fåtal mediegrupper utövar över media, vilka backas upp av mycket starka ekonomiska krafter som tjänar politiska eller ekonomiska intressen.
Det enda instrument som skaparna har i dag är därför dessa upphovsrättsorganisationer, som utgörs av fackföreningar, för att bemöta arbetsgivarorganisationerna, som är enormt starka.
Jag instämmer i att upphovsrättsorganisationerna måste anpassa sig till den nya situationen, eftersom de har uppkommit på nationell nivå och vi står i begrepp att gå vidare till en gränsöverskridande nivå, och till och med till världsnivå.
Men vi måste, åtminstone på EU-nivå, förstärka dessa upphovsrättsorganisationers verksamhet, så att vi kan ha det skyddet på denna nivå.
Slutligen vill jag ta upp utvidgningen.
Europeiska unionen kommer att berikas med tio nya medlemsstater som har en stor kulturell tradition, men i vilka – till följd av deras politiska förflutna – de immateriella rättigheterna inte har skyddats tillräckligt tills helt nyligen.
Jag anser det vara mycket viktigt att vi under den slutliga utvidgningsprocessen gör dessa länder medvetna om att det är nödvändigt att de anpassar sig till gemenskapens regelverk, bland annat när det gäller kollektiv förvaltning eftersom de ställs inför risken för att stora grupper som kontrollerar media skaffar sig monopol.
