# ID: svediakorp-gov444000
# author: MacCormick (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 783
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag respekterar Konstantinos Alyssandrakis åsikt, men delar den inte.
Precis som de flesta andra kolleger som har talat i debatten anser jag att detta direktivs inriktning är den rätta och att vi alla skall göra vad vi kan för att slutföra det.
Det finns frågor som vi har delade meningar om och dessa frågor är viktiga.
Den storslagna idén om förenkling, om att kombinera 15 olika sektorsdirektiv till ett enda övergripande system, är ytterst viktig, och inte bara av de anledningar som Malcolm Harbour och andra har nämnt, nämligen kompletteringen av den inre marknaden, utan även på grund av vårt ansvar att som union förse medborgarna med någorlunda tydliga och begripliga lagar.
Om vi kan sammanställa alla lagtexter som rör erkännande av yrken till en enda sammanhängande uppsättning är detta i sig positivt för kvaliteten på de lagar vi stiftar i unionen.
Det är viktigt att de speciella skydd som gäller för olika yrken inte försvinner.
Precis som John Bowis framhöll vore det mycket illa om vi förenklar så mycket att nödvändiga skydd försvinner.
Exempelvis sådana som rör tillhandahållandet av sjukvårdstjänster av yrkesverksamma inom vården.
Med anledning av det exempel han tog upp måste vi alla erkänna att vi kan ha mycket goda yrkeskvalifikationer och yrkesmässiga disciplinära åtgärder, men ändå kan människor som doktor Shipman slinka igenom nätet.
Detta bevisar bara det som Stefano Zappalà ville tydliggöra, att förhållandet mellan yrkesutövare och andra samhällsmedlemmar är speciellt.
En person som söker upp en yrkesutövare för att få rådgivning hamnar i yrkesutövarens händer eftersom denne av nödvändighet känner till mer om kundens eller patientens problem än vad kunden eller patienten själv gör.
Annars skulle det inte finnas särskilda yrken.
För maktförhållandet mellan yrkesutövare och medborgare krävs den typ av bestämmelser som vi har diskuterat.
Det krävs ordentliga strukturer, – till exempel den typ av strukturer som kan bli resultatet av några av förslagen från utskotten och underutskotten vilka kommer att hantera särskilda yrken inom ett större övergripande ramverk.
Konstantinos Alyssandrakis sade att vår insats handlar om att sänka nivåerna.
Jag håller inte med.
Efter att under ett helt arbetsliv som professor i juridik ha tillhandahållit en form av yrkesutbildning är jag den siste att vilja nedvärdera vare sig betydelsen av praktisk utbildning på arbetsplatsen eller betydelsen av den typ av arbete som jag själv har lagt ned mycket tid på i form av – klassrumsundervisning, handledning och så vidare.
Som Malcolm Harbour nämnde är det viktigt att vi behåller de fem nivåer vi redan har.
Det har förekommit förslag om att justera dem ytterligare.
Detta skulle jag verkligen beklaga.
Jag anser att vi har fem självklara nivåer som bör behållas.
De bör även klargöras.
Enligt min mening gör ändringsförslagen 192-196 av Piia-Noora Kauppi, Malcolm Harbour och andra, som jag har läst, detta på ett bra sätt och nu är det vår sak att, från och med nu och fram till den slutgiltiga omröstningen, försöka sammanställa materialet så att slutresultatet blir tydligt, begripligt och fungerande.
Exemplet med ingenjörer har nämnts.
Det finns en ståndpunkt här som vi alla delar.
Med all respekt för Stefano Zappalà är det i detta skede för tidigt att gå så långt som han föreslår.
Det är viktigt att ingenjörerna ges bättre förutsättningar för ömsesidigt erkännande i de olika länderna och att situationen förbättras så att den som har rätt att kalla sig för ingenjör i Italien vet att samma villkor gäller för en civilingenjör i Förenade kungariket och.
Vi måste utveckla en gemensam plattform.
Över hela parlamentet har det förekommit tecken på att vi är på väg mot en överenskommelse och detta är mycket viktigt.
Det har sagts att fri rörlighet för arbete på den inre marknaden är viktigt för att kunna tillhandahålla tjänster.
Det håller jag med om.
Ända sedan min första tid i parlamentet har jag varit engagerad i målet angående lektorer i främmande språk anställda vid italienska universitet.
Trots fyra domar på 14 år till dessa lektorers fördel har de fortfarande inte samma rättigheter som italienska medborgare när det gäller tillgång till sysselsättning.
Detta är bara ett exempel på varför det arbete vi gör är så otroligt viktigt för att alla skall få samma tillgång till arbete och möjlighet att tillhandahålla tjänster, med lämpligt skydd för medborgare och konsumenter i unionen.
Jag är en varm förespråkare för den aktuella inriktningen och hoppas att vi kan föra arbetet i hamn vid nästa plenarsammanträde.
