# ID: svediakorp-gov443992
# author: Zappalà (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 743
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Som parlamentets föredragande måste jag tacka kommissionen och kommissionär Bolkestein för att man initierat denna viktiga lagstiftning.
Det finns tiotals miljoner yrkesverksamma i unionen.
Genom sin verksamhet styr och utövar de inflytande på varje medborgares liv.
Yrkesgrupperna är den viktigaste produktiva gruppen som finns socialt sett.
Deras aktiviteter innefattar varje aspekt av kulturell och utbildningsmässig erfarenhet, individuell kreativitet, säkerhet, skydd och ansvar.
Det är den sociala grupp som är mest involverad i omsorg och skydd och som är i störst behov av att man tar hänsyn till entydiga bestämmelser.
Samtidigt som alla länder håller fast vid sina sociala och historiska traditioner, organiserar de självständigt och berättigat sina egna bestämmelser för tillträde till de olika yrkena.
EU måste garantera fri rörlighet och etableringsfrihet, samma rättigheter till sysselsättning, konkurrens, säkerhet, hälsa och frihet och samtidigt slutföra den inre marknaden genom att tillhandahålla tillförlitliga garantier för yrkesmän och konsumenter på lika villkor.
I verkligheten råder oerhörda skillnader inom nationella rättssystem och enorma avvikelser mellan olika länder.
Frågans komplexitet i kombination med yrkesverksamheternas olika karaktär, egennyttiga intressen och politiska felbedömningar leder till fullständig förvirring och maktkamp inom politikens och yrkesgruppernas klasser.
Yrkesgrupperna måste lära sig att eftersträva en total enighet om de gemensamma målen i deras eget intresse och i de konsumenters intresse som är beroende av dem varje dag.
Politiker måste upphöra att betrakta frågan ytligt i enskilda delar och ta itu med sektorn som en helhet.
Vissa politikers och företrädares inställning och okunskap, parat med den arrogans hos dem som med flit rör ihop det för sig själva och andra, skadar yrkesgrupperna och samhället.
Jag uppmanar kommissionen, som jag åter vill tacka för förslaget, att inte se parlamentets ändringsförslag som ett försök att lägga hinder i vägen utan som att den lagstiftande församlingen använder sig av sina legitima och rättmätiga befogenheter som ett organ för demokratisk representation.
Därför uppmanar jag till fullständigt samarbete i unionens intresse.
Yrkesmän är inga typiska tjänsteleverantörer just eftersom de är mer produktiva i intellektuell mening än i termer av specifika resurser.
De tjänster de tillhandahåller är inte likadana och kan ofta inte jämföras med varandra.
Det är inte heller lätt att tillämpa konkurrensprincipen på sektorn eftersom en professionell tjänst främst är – långt viktigare än priset – resultatet av intellektuell kreativitet som härstammar från både kulturell bakgrund och ett rörligt intellekt.
Alla yrken är inte likvärdiga.
De yrken som ligger i framkant – inom hälsa, frihet och säkerhet – kan inte jämställas med dem inom handel, hantverk, industriell eller ekonomisk verksamhet.
Tillträde till sådana yrken regleras av länder enligt lokal tradition och kultur och omfattas också av skyldigheter och försäkringar för att ge konsumenter minimigarantier.
Harmonisering innebär inte ren likhet.
Det brittiska systemet skall inte exporteras utan harmoniseras med andra system i syfte att uppnå lika spelregler inom unionen.
Ingen person kan företräda alla utan endast den lagstiftande församlingen har ett allmänt ansvar.
Vi har en plikt att lagstifta, inte i någon överlägsen lobbyists intresse utan i det allmännas intresse.
De som har fått i uppgift att verka på gemenskapens vägnar har som viktigaste uppgift att höra argumenten från alla sidor och att fatta ett individuellt beslut.
Förslaget bygger på följande förutsättningar: Erkännande av fem kvalifikationsnivåer, inledande kontinuerlig utbildning, fri rörlighet för professionella tjänster i stället för papper, samråd med yrkesgrupperna, miniminivåer föreslagna av behöriga organ, respekt för nationella system för behörighet, oavsett om dessa utgörs av yrkesorganisationer, kårer eller sammanslutningar, proformamedlemskap, lika rättigheter och skyldigheter, lagstiftningsmässig säkerhet, avbyråkratisering, ömsesidigt erkännande av yrken som utövas i enskilda länder och – där så behövs – iakttagande av försäkringsbestämmelser, regler om social trygghet och fackliga regler.
Invändningar mot detta är egennyttig retorik avsedd att blockera framsteg för den inre marknaden och denna viktiga sektor.
Varje betänklighet riskerar att betraktas som försök att lugna självupptagna lobbygrupper som inte verkar för det kollektiva intresset.
Direktivet är viktigt oavsett dess olika beståndsdelar.
Jag sätter inte upp några hinder, den totala bilden är viktigare än detaljerna.
Jag hoppas att alla ser detta från ett europeiskt och inte en lobbyists perspektiv.
