# ID: svediakorp-gov443982
# author: Sacrédeus (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fru kommissionsledamot, ledamöter!
Först vill jag varmt tacka Stephen Hughes och Jan Andersson för att ni har väckt denna fråga.
Jag anser att den psykosociala arbetsmiljön, den själsliga miljön, ja andan på arbetsplatsen är grundläggande värden som är djupt underskattade i de kanske alltför själslösa samhällen som våra europeiska välfärdsstater utvecklas till.
Jag anser att det är fullständigt oursäktligt att anställda kränks på sina arbetsplatser och att de inte ses som medarbetare, som de människor de är med sitt fulla människovärde.
Hur vi beter oss mot varandra är en anständighetsfråga.
Det är också ytterst en civilisationsfråga och en fråga om hur vi ser på varandra som människor.
Jag vill tacka er för att ni så positivt lyfter fram detta viktiga arbetsmiljöområde.
Jag anser, som tidigare debattörer har sagt, och vi är eniga om detta här i kammaren, att detta är ett mycket angeläget och underskattat område.
När vi sedan går över till den begäran som ni ställer, Jan Andersson och Stephen Hughes, så tror ni knappast på att det finns ett tillräckligt skydd i nationell lagstiftning.
Är vi säkra på detta?
Låt oss faktiskt tro att den svenska lagstiftningen, efterföljt av den belgiska, kan sätta ett sunt och gott mönster i övriga Europa.
Låt oss inte uttömma den vägen eftersom den inte är prövad i särskilt många länder ännu.
Handen på hjärtat, är det verkligen så att en europeisk lagstiftning för denna fråga närmare arbetsplatserna och de anställda?
Gör en europeisk lagstiftning frågans lösning mer verksam?
Jag är rädd för att man avlägsnar problematiken och i stället för att finna en lösning för man den alltför långt bort från arbetsplatserna.
Låt oss pröva den nationella lagstiftningsvägen på detta område.
