# ID: svediakorp-gov443980
# author: Weiler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Det har verkligen tagits många initiativ, även i medlemsstaterna, för att stoppa trakasserier och vidta förebyggande åtgärder.
Jag kommer fortfarande ihåg – och det tror jag vi alla gör – det initiativ som togs i Tyskland för 30 år sedan i syfte att göra arbetsmiljön mer mänsklig och vår diskussion nyligen om ett meddelande från kommissionen om att modernisera organisationen av arbetsplatserna.
Vi kommer också ihåg hur det belgiska ordförandeskapet tog ett initiativ för att förbättra arbetskvaliteten, men allt det här var inte tillräckligt.
Jag kan förstå att kommissionsledamoten säger att medlemsstaterna bedömer de här sakerna olika, men vi kan inte bortse från att alla industrialiserade länder har samma problem.
Jag håller med Jan Andersson när han säger att det inte handlar om de 8 procent arbetstagare som undersökts av Eurofond i Dublin – som ändå uppgår till tolv miljoner arbetstagare – utan, tyvärr, om hur den här företeelsen blir allt vanligare och siffrorna stiger.
Det faktum att människor arbetar under större press inom många sektorer, även inom tjänstesektorn, gör att problemet med trakasserier växer och försvåras.
Jag håller därför med alla mina kolleger i Europeiska socialdemokratiska partiets grupp om att det finns ett behov av en rättslig ram.
Även om de behövs – och jag håller med om att de gör det – är medvetandehöjande kampanjer inte nog!
Fru kommissionär, vi vet hur djärv ni är i fråga om att hantera vissa medlemsstaters tröghet.
Vi vet att det kommer att bli svårare att lägga fram förslag till lagstiftning om det här än om asbestförbud eller bullerskydd.
Vi vet också att många stora företag redan har sina egna bestämmelser – jag vet att Volkswagen har det och det har även andra.
Det är många som har det, men de flesta har ännu ingenting och majoriteten av arbetsgivarna har ännu inte insett hur många euro de förlorar på grund av förlorad arbetstid därför att arbetstagare är sjukskrivna, därför att deras motivation minskar, därför att människor resignerar inför sin situation och därför att de tappar sin entusiasm inför arbetet, eller förlorar sin entusiasm helt och hållet – allt detta på grund av trakasserier.
Faktum är att om arbetsgivarna skulle erkänna detta, skulle vi inte ha de här problemen.
Men eftersom vi har dem, måste vi skapa en lagstiftningsram och det är EU: s ansvar att skydda arbetstagarna mot arbetsrisker.
Det är vår uppgift och vi bör ta itu med den.
