# ID: svediakorp-gov443973
# author: Pronk (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 579
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Mitt uppriktiga tack till föredraganden och de andra som har bidragit till det här betänkandet.
Jag menar att det är mycket talande att vi har kommit till slutsatsen att det behövs mera ingående utredningar.
Jag tycker att det är skandal i sig att denna mer ingående utredning inte genomfördes samtidigt med de diskussioner som hölls med medlemsstaterna, eftersom det hade kunnat spara lite tid.
Nu när det ändå är så här tror jag faktiskt att Anne-Karin Glase har rätt när hon säger vi inte kan vänta oss det i ändringsförslaget.
Jag tror helt enkelt inte att det är möjligt.
Vad vi talar om här är ett mycket viktigt direktiv.
Varför är det så viktigt?
Vi måste titta tillbaka i tiden för att få svar på den frågan.
Vi har haft två viktiga perioder: Det fanns en period när rätt många människor från framför allt Förenade kungariket kom för att arbeta på kontinenten och sedan kom det en period när rätt många människor, framför allt från Östeuropa, kom hit för att arbeta.
Båda perioderna skapade rätt många problem.
På den tiden hade Tyskland fortfarande en riktig socialpolitik.
Mitt intryck är att den nu har blivit något urvattnad, men vid den tiden var den fortfarande i kraft.
Det var då man kom på tanken med en lagstiftning för utstationerade arbetstagare och frågan på EU-nivå utvecklades utifrån den.
Jag håller med om att det praktiska genomförandet är långt ifrån perfekt, men vi måste inse att detta ytterst är en fråga för de nationella regeringarna.
Vi kan uppmana dem att göra det betydligt bättre – och jag anser också att den här frågan ges alldeles för låg prioritet – men jag vill också höja ett varnande finger.
Nyligen råkade jag vara på ett uppdrag i östra Nederländerna och där såg vi att den nya utvidgningen kommer att skapa nya problem där, som genomförandet av idén och principerna med det här direktivet skulle ge en alldeles ypperlig lösning på.
Om vi misslyckas med att genomföra dem har vi verkligen ett problem eller två att vänta oss, inte därför att det är vad människor vill, utan därför att det alltid finns människor som letar efter kryphål i lagstiftningen och kanske utnyttjar dem och att det i så fall skapar alla möjliga oönskade återverkningar.
Därför menar jag att vi måste vara oerhört försiktiga de närmaste två åren.
Jag anser att medlemsstaterna måste förbättra den praktiska tillämpningen av det befintliga direktivet, men jag anser också att kommissionen – och vi – måste arbeta för att den här frågan organiseras väl, för annars kommer vi att sätta det faktiska, praktiska genomförandet av utvidgningen på spel inom arbetsmarknaden.
Vi får inte glömma detta, för det är en allvarlig risk.
Problemet underskattas grovt och det oroar mig.
Det anses inte vara så viktigt om vi misslyckas med att tillämpa den här sortens regel, men det leder till en försvagning av de sociala systemen.
Det leder också till en allmänt minskad respekt för lagen, eftersom människor kommer att tycka att om det går att driva med reglerna på det här området så går det på andra områden också.
Det här är således farlig mark, och det är uppenbart att vi måste gå vidare med den här frågan.
