# ID: svediakorp-gov443972
# author: Schroedter (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Anne-Karin Glase gör rätt i att i sitt betänkande konstatera att direktivet om utstationering av arbetstagare visserligen har funnits sedan 1996, men att arbetstagarna i praktiken inte har någon rättssäkerhet på arbetsplatsen och att deras anställningsförhållanden ofta är orättvisa.
Jag vet från mina samtal de senaste åren på den största byggarbetsplatsen i Berlins centrum att de människor vi talar om här är de fattiga arbetarna.
Byggnadsarbetare från Förenade kungariket, Portugal och många andra europeiska stater har byggt en järnvägsstation och kontorsbyggnader för företag och regeringen utan att ha reglerad arbetstid, med ojämlika löner i jämförelse med sina tyska kolleger, för att inte nämna att de saknar sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Är det då så att direktivet om utstationering av arbetstagare är fel instrument eller är det bara det att det används på fel sätt?
Glasebetänkandet ger ett tydligt svar på den frågan: direktivet är det rätta instrumentet för att garantera lika lön för lika arbete på samma arbetsplats, men det sätt som medlemsstaterna tillämpar direktivet på är förfärligt.
Jag menar att detta främst beror på bristen på effektiva sanktioner.
Även om det konstateras att ett portugisiskt företags arbetstagare inte har samma lön och villkor som den tyska grannfirmans arbetstagare, och att detta bekräftas av arbetsbyråns inspektioner, så händer ingenting.
Inom några veckor är företaget tillbaka i Portugal igen, där böter som utdömts i Tyskland inte intresserar någon.
Det är så företagen går med vinst genom att kringgå lagen och därför måste böter drivas in på EU-omfattande basis – rådets beslut om detta borde ha kommit för länge sedan.
Vi tackar föredraganden för att hon gett sitt stöd till det här ändringsförslaget.
Det får inte längre löna sig att kringgå reglerna, svarta får måste brännmärkas.
Det är bara på det sättet som allmänheten kan bli kvitt sin rädsla för östutvidgningen och den sociala dumpning som de tror kommer att följa med den.
