# ID: svediakorp-gov443971
# author: Weiler (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Vi är något förvånade över de svårigheter kommissionen har ibland med komplex socialpolitisk lagstiftning såsom direktivet om utstationering av arbetstagare, med att utvärdera den, reformera den vid behov, komma med rapporter till parlamentet och också med nya koncept.
Detta inträffade tyvärr med det europeiska företagsrådet och tyvärr sker det nu också med direktivet om utstationering av arbetstagare.
Detta är häpnadsväckande, för båda de akter som jag hänvisade till sände budskap till arbetstagare och allmänhet om att vi faktiskt har något sådant som en europeisk social modell.
Det är det som gör det så olyckligt.
När utskottet diskuterade det här försökte kommissionen till och med övertyga oss om att svårigheterna med direktivet inte hade någonting med Europa att göra, utan i stort sett berodde på brister i införlivandet på nationell nivå.
Vi tror inte att så är fallet.
Det sätt som direktivet genomförs på kan knappast beskrivas som tillfredsställande när det finns hundratals överklaganden för behandling hos nationella och regionala arbetsmarknads- och socialförsäkringsdomstolar.
Även om dessa är nationella domstolar bevisar detta att det är något som saknas i själva direktivet och att rättssäkerheten inte är tillräckligt stor.
Även om det är ovanligt för oss att kritisera kommissionen för detta, är detta anledningen till att vi anser att ni gör det alltför lätt för er i ert meddelande och samma kritik kan tyvärr riktas mot föredraganden.
Men, fru Glase, samarbetet var ändå enastående och jag kan inte vara annat än tacksam mot er för att ni accepterade nio av de tio ändringsförslag jag lade fram som företrädare för Europeiska socialdemokratiska partiets grupp.
Jag vill också hålla med Manuel Pérez Álvarez som påpekade att det fortfarande pågår missbruk och att arbetsgivare fortfarande utnyttjar arbetstagare och att vi märkligt nog inte bara i Tyskland utan också i andra länder kan se hur oerhört kreativa arbetsgivare kan vara när det handlar om att kringgå lagen.
Vad detta betyder är att det enda kammaren vill invända mot är tidsramarna, och jag kan ärligt säga att vi inte talar om att ge kommissionen en månad mer eller mindre på sig för att ta fram en ny och uttömmande rapport.
Vi har lärt oss av erfarenheten att om vi ger er 14 månader i stället för 12, kommer det att ta er 22 eller 26 månader, så eftersom vi behöver sätta ett visst tryck på er, har vi beslutat oss för att be om 12 månader.
Detta är beklagligt, vilket vi håller med om, men jag vill avsluta med att säga att detta är en tidsfrist som ni kan hålla om ni när ni gör analysen samarbetar med arbetsmarknadsparterna och de europeiska fackföreningarna, som redan har den information som krävs, med närmare uppgifter om brister och missbruk, nära till hands.
