# ID: svediakorp-gov443960
# author: Diamantopoulou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 555
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill tacka Rodi Kratsa-Tsagaropoulou personligen för hennes initiativ till att upprätta just det här betänkandet, för faktum är att utvecklingen av tjänstesektorn och kampen mot arbetslöshet, skapandet av arbetstillfällen med andra ord, är direkt kopplade till varandra.
Som Rodi Kratsa-Tsagaropoulou sade, finns det en nära koppling mellan utvecklingen i en ekonomi och andelen sysselsatta inom tjänstesektorn.
Om vi tänker på att vi behöver skapa 22 miljoner arbetstillfällen fram till 2010 för att uppfylla målen i Lissabonstrategin och att 67 procent av arbetstillfällena skapas inom tjänstesektorn, enligt den information vi har tillgång till, kan vi förstå hur viktig frågan om att utveckla tjänstesektorn är för att uppnå målet med full sysselsättning.
Förslagen i betänkandet ligger i stort sett i linje med målen i den europeiska sysselsättningsstrategin, såsom de formuleras i riktlinjerna för sysselsättningen 2003, som godkändes i juli förra året och som har debatterats åtskilliga gånger, både i utskottet för sysselsättning och i kammaren.
Jag skulle därför vilja hänvisa till vissa punkter i riktlinjerna som i huvudsak sammanfaller med förslagen i betänkandet.
Jag vill påminna er om att riktlinje 2 uttryckligen hänvisar till företagaranda, till kopplingen mellan att skapa arbetstillfällen och företagaranda, och att medlemsstaterna uppmanas att främja innovation och företagaranda, investeringsförmåga och ett gynnsamt affärsklimat för alla företag.
Naturligtvis finns det en koppling mellan de enskilda sektorerna och anpassningsförmåga – och med det menar vi att enskilda företag, att den offentliga sektorn i fråga kan ändra sin organisation, främja livslångt lärande och främja jämställdhet mellan könen för att lättare kunna gå över från tillverknings- till tjänstesektorn.
Riktlinjerna för sysselsättning tar alltså upp en viktig del i förslagen.
En annan kategori av initiativ och förslag från kommissionen handlar om investeringar i mänskliga resurser.
Vi kan inte utveckla tjänstesektorn om vi inte investerar i mänskliga resurser.
Här har vi kommissionens förslag om forskning, utbildning, livslångt lärande och medlemsstaternas särskilda mål för sina utbildningssystem, oavsett om de handlar om de första stegen när barnen lämnar skolan eller stöd till familjer och sociala infrastrukturer.
Det tredje viktiga initiativet från kommissionen är att den i går godkände ett förslag till direktiv om tjänster inom ramen för den inre marknaden.
Detta kommer att skapa ytterligare dynamik inom den här sektorn, med gynnsamma resultat för sysselsättningen.
Så, med hänsyn till dess tre delar – för det första de särskilda riktlinjerna inom sysselsättningsstrategin, som i allt väsentligt och i stor utsträckning handlar om behovet av att utveckla tjänstesektorn, för det andra behovet av att investera i mänskliga resurser och för det tredje direktivet om tjänster inom ramen för den inre marknaden – tror jag att det för EU: s del finns en viktig ram som kan hjälpa medlemsstaterna att genomföra sin egen nationella politik.
Jag vill betona att det också står klart i Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande att hon inte kräver att ytterligare åtgärder skall vidtas, utan att den befintliga strategin för sysselsättningen skall bli mer specialiserad för att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos tjänstesektorn.
Jag håller helt och hållet med henne, och den här diskussionen kommer naturligtvis också att fortsätta i Europaparlamentet under en tid framöver.
