# ID: svediakorp-gov443857
# author: Pérez Álvarez (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att gratulera föredraganden Claude Moraes till hans ansträngningar och det utmärkta arbete han har gjort för ett betänkande om invandring, integration och sysselsättning, ett betänkande som vi enligt min mening bör se positivt på.
Dessa frågor väcker ofta personliga känslor och åsikter, liksom politiska lockelser, och jag vill därför ta upp innehållet i meddelandet.
Invandring är en verklighet som måste regleras.
Vi får inte stoppa huvudet i sanden eller titta åt ett annat håll.
I Europa, särskilt i länder med de lägsta födelsetalen (bland annat Spanien och Italien), är invandring en nödvändig utväg.
Om befolkningen i Europeiska unionen med 25 medlemsstater beräknas ha minskat från 303 miljoner till 297 miljoner 2020, vilket föredraganden påpekade, och fortsätta att minska till 280 miljoner i enlighet med beräkningarna för 2030, kan den minskade sysselsättningen få negativa effekter för den ekonomiska tillväxten, om man utgår från att tillväxt följer av ökad sysselsättning och produktivitet.
Invandring får därför inte ses som ett problem, utan som en möjlighet.
Denna möjlighet orsakar dock vissa problem, som vi måste lösa.
Utan att gå in på alla frågor vill jag framhålla följande problem: integration i skolan av utländska barn, dvs. barn till invandrare, interkulturell samexistens i bostadsområden och på arbetsplatser, familjeåterförening – med alla de problem som följer av återförening i bred eller snäv bemärkelse, regler för människor utan identitetshandlingar, kampen mot olaglig invandring och de maffiagrupper som drar nytta av den, och framför allt, problemet med invandrarkvinnors särskilda situation.
Invandrare är sammanfattningsvis nödvändiga, men hur många kan vi ta emot?
Alla som vill komma?
Det tror jag är omöjligt.
Då skulle vi överföra problemen i de länder som invandrarna försöker lämna till ett antal medlemsstater.
Med tanke på att förhållandet mellan aktiva och passiva arbetstagare på lång sikt kommer att bli ohållbart utan invandring till länder med mycket låga födelsetal, anser jag att det bästa sättet är att integrera dem.
De utgör arbetskraft men är framför allt människor som medlemsstaterna behöver.
Tammerforsförslagen är därför fortfarande giltiga: samarbete med ursprungsländer, ett gemensamt europeiskt asylsystem, hantering av migrationsflöden och rättvis behandling av tredjelandsmedborgare.
När det gäller de personer som varje stat kan ta emot lagligt och integrera anser jag att artiklarna 4, 5 och 14 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna visar oss den väg vi bör följa.
Dessa artiklar förbjuder nämligen omänsklig och förnedrande behandling och tvångsarbete samt föreskriver rätt till utbildning.
Eftersom vi fäster stor vikt vid sysselsättningstanken anges mer särskilt i artikel 15 att tredjelandsmedborgare med tillstånd att arbeta inom medlemsstaternas territorium har rätt till samma villkor som unionsmedborgarna.
I artikel 20 fastställs att människor är lika inför lagen.
I artikel 21 förbjuds alla former av diskriminering på andra grunder, bland annat nationalitet.
I artikel 23 garanteras jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden, bland annat när det gäller anställning, arbete och lön.
I betänkandet av Moraes finns beskrivningar av förhållanden och förslag på åtgärder som i stort sett är godtagbara med tanke på att invandrare ofta missgynnas när det gäller lön, arbetsmiljövillkor, arbetstider och olagligt arbete.
I fler fall än vi skulle vilja – och vi skulle önska att det inte fanns några sådana fall – handlar det kort sagt ofta om utnyttjande.
Vi har sagt att det viktigaste medlet för integration är sysselsättning, som naturligt följs av kulturell integration, men vi får inte glömma innehållet i artikel 1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: ” Människans värdighet är okränkbar.
Den skall respekteras och skyddas. ”
Det handlar om alla människors värdighet.
