# ID: svediakorp-gov443852
# author: Moraes (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 846
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är mycket stolt över att lägga fram detta betänkande i dag.
Detta betänkande är unikt genom att det kommer från parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor, som för första gången tillämpar det gemensamma tillvägagångssätt som toppmötet i Tammerfors banade väg för.
Jag är stolt över att lägga fram detta betänkande, eftersom det sammanför frågorna invandring, integration, sysselsättning och partnerskap med tredjeländer: många av de mest känsliga frågor som vi har att göra med i Europeiska unionen, men också frågor som vi måste ta itu med på ett allsidigt sätt.
I parlamentet har vi mycket ofta behandlat dessa frågor separat och de har varit känsliga var för sig.
De är i sanning känsliga frågor tillsammans.
I detta betänkande har jag försökt att garantera ett gemensamt tillvägagångssätt och jag har närmat mig denna uppgift genom att försöka ena mina kolleger i parlamentet kring några grundläggande punkter.
En av dessa grundläggande punkter är att invandring kan vara en lösning, men inte den enda, när det gäller den demografiska utmaning vi kommer att ställas inför i Europeiska unionen i framtiden.
Vi har en häpnadsväckande statistik.
I de 25 medlemsstaterna kommer den arbetsföra befolkningen att minska från 303 miljoner 297 miljoner till 2020, och sedan till 280 miljoner till 2030, vilket betyder att antalet försörjningsberoende äldre alltså nästan kommer att fördubblas.
Det är parlamentets uppgift att behandla detta slags statistik.
Vi kan inte planera för framtiden och tro att invandringen inte är en av lösningarna.
Om invandringen skall bli en lösning måste den sammanföras med den centrala integrationsfrågan.
Den bild som ges av integrationsfrågan är ofta missvisande.
Det är en avgörande fråga.
Detta betänkande handlar inte bara om nya invandare.
Människor som kommer till Europeiska unionen för första gången för att arbeta kan stanna tillfälligt eller för alltid.
I detta betänkande tillämpar vi ett gemensamt tillvägagångssätt för dessa grupper av etniska minoriteter i Europeiska unionen – människor som jag själv och min familj – som är bofasta i EU men som också kräver att medlemsstaterna skall lösa diskrimineringsproblemen för att se till att integrationen verkligen genomförs fullt ut.
Detta omfattar andra frågor som rör nya grupper av invandrare samt bofasta grupper av etniska minoriteter.
Parlamentet bör vara stolt över att vi nu – genom artikel 13 i Amsterdamfördraget – har antidiskrimineringslagstiftning för bofasta grupper av etniska minoriteter.
Det finns så mycket i detta betänkande som är värt beröm; det är svårt att bara nämna en enda integrationsåtgärd – det finns så många.
Jag råder kammaren och mina kolleger att se mycket positivt på dessa integrationsåtgärder för vad de är.
När vi ser på mer känsliga frågor – till exempel partnerskap mellan Europeiska unionens medlemsstater och utvecklingsländer, familjesammanhållning och invandring – har jag också varit mycket lyhörd i detta betänkande.
Jag har försökt att ena hela parlamentet om att det mycket ofta är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för dessa frågor, men att vi bör dela bästa praxis.
Detta är mycket viktigt eftersom vi vet att dessa frågor är politiskt laddade och känsliga.
Den viktigaste landvinningen, hoppas jag, i detta betänkande och i kommissionens meddelande var inte att behandla dessa frågor var för sig eller att göra gällande att de skulle behandlas var för sig.
Det var att ta ett fast grepp om Tammerforsmålen, att återföra dem till parlamentet, att utnyttja de framsteg som det grekiska ordförandeskapet gjorde genom att gå vidare med många av dessa frågor och att försöka skapa något som jag vill kalla en positiv dagordning.
Jag vet att några medlemsstater kommer att ha invändningar mot vissa punkter i detta betänkande.
Jag har gjort mitt bästa för att ena alla parter, eftersom detta är en politiskt känslig fråga.
Integration är fråga som det bör vara allas plikt att vidareutveckla.
Av det skälet inser jag att det finns vissa problematiska punkter.
Jag har gjort allt jag har kunnat – till exempel när det gäller punkt 32 och rösträtten – för att ena parlamentet kring dessa frågor.
Tyvärr kommer inte alla att vara nöjda med alla de frågor som tas upp i betänkandet, men jag ber mina kolleger att betänka röstresultatet i utskottet för sysselsättning och sociala frågor: 27 röster för, en mot, och tre nedlagda röster.
Det rådde ett allmänt samförstånd kring många av dessa frågor och hur man har närmat sig dem.
Jag uppmanar mina kolleger att rösta för betänkandet och att tänka på de människor som kommer att beröras av det, människor som vi företräder: både nya invandrare som kanske kommer att bli EU-medborgare, men även människor som jag själv, som nu är EU-medborgare men som väntar sig att de företräds på lämpligt sätt i ett betänkande som är sansat, allsidigt och som kan tilltala alla sidor av parlamentet.
