# ID: svediakorp-gov443836
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande!
Varje år har vi denna diskussion om de mänskliga rättigheterna i anslutning till mötet med FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genève, och faktum är att vi varje år helhjärtat kan stödja det som kommissionen och rådet har att säga.
Faktum är också att de principer vi uttrycker är gemensamma för oss alla, och ingen av oss tvekar att ge dem vårt fulla stöd.
Rådsordföranden har mycket riktigt sagt att mänskliga rättigheter är ett nödvändigt krav för att fred, stabilitet och välstånd skall kunna garanteras.
Detta leder oss emellertid snabbt in på bristerna, och kommissionär Antonio Vitorino har betonat att kommissionen för de mänskliga rättigheterna inte riktigt tillvaratar sina möjligheter på det sätt som den skulle kunna göra.
Jag litar på det irländska ordförandeskapet när det säger att det vill göra åtgärder för mänskliga rättigheter till en nyckelfråga under sitt ordförandeskap.
Irland har väldigt goda meriter när det gäller detta och har fostrat enastående personer, exempelvis Mary Robinson, som har utmärkt sig själva på detta område.
Med anledning av något annat, nämligen konstitutionsfördraget, sade er premiärminister i dag att han skall göra sitt bästa, men att han inte är ensam.
När det gäller de mänskliga rättigheterna, herr rådsordförande, är ni faktiskt inte ensam, tyvärr.
Ordföranden för min grupp sade något angående detta i morse, i stil med att det skulle vara bra om åtgärder för mänskliga rättigheter i större stater kunde ges ett konkret uttryck, det vill säga i gemensamma kommunikéer.
Enligt den gamla preussiska förvaltningsprincipen om att ” styrande sker skriftligt ” existerar inte det som inte finns arkiverat, och om ni i era förehavanden med Ryssland eller Kina diskuterar frågor bakom stängda dörrar utan att nämna dem i en kommuniké är det som om ingenting har hänt – politiskt sett.
Jag ber er därför, när ni företräder Europeiska unionen på mötena med FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna, att stödja resolutioner om Kina, Ryssland och även Iran.
Jag är föredragande om Iran och jag anser att vi måste göra detta med tanke på hur situationen ser ut för närvarande.
Jag vill hänvisa till ett förslag från kammaren för några år sedan och råda er att i stället för att koncentrera er på våra 15 eller 25 medlemsstater agera i samförstånd med alla demokratier i denna kommission och samråda med alla fungerande demokratier i världen för att komma överens om vilka som är era gemensamma angelägenheter.
När det gäller afrikanerna kan man inte annat än undra vad de egentligen är ute efter.
Å ena sidan vill de ha uppskattning för att de fastställer höga normer under Nepad, det nya programmet för Afrikas utveckling, och för att ha upprättat mekanismen för inbördes utvärdering, som vi diskuterade i går kväll, men när det gäller att omvandla ord till handling ryggar de tillbaka och protesterar till och med mot att Australien står för ordförandeskapet – förmodligen på grund av att Australien har antagit en hård linje gentemot Zimbabwe.
Jag anser att allt detta är mycket suspekt, och vi måste fråga oss själva vad vi skall göra med afrikanerna.
I går sade jag att jag i mycket hög grad samtycker till att vi stöder dem som gör någonting konkret för att försvara de mänskliga rättigheterna, men omvänt innebär detta även att vi måste införa sanktioner mot dem som inte gör det.
