# ID: svediakorp-gov443834
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,350
# sentences: 102
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
I min egenskap av före detta kollega i Förenta nationernas arbete med mänskliga rättigheter och förvisso före detta ordförande för Irish Commission for Justice and Peace, är det särskilt glädjande för mig att mitt första tal inför parlamentet handlar om Europeiska unionens förberedelser inför det 60: e mötet för Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna.
Rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 10 december 2002 innehåller konkreta rekommendationer i fråga om hur rådet och Europaparlamentet kan föra ett närmare samarbete för att skapa öppenhet och insyn i Europeiska unionens politik för mänskliga rättigheter.
Rådet har åtagit sig att genomföra dessa rekommendationer i praktiken.
En förstärkt dialog mellan parlamentet och rådet i frågor som rör mänskliga rättigheter är en viktig fråga för det irländska ordförandeskapet.
Dagens debatt utgör ett värdefullt bidrag till det samtal vi vill föra om dessa frågor.
Detta är ett område som vi kan göra verkliga framsteg på om vi samarbetar.
Europeiska unionen har alltid varit besluten att axla sitt internationella ansvar.
Unionens storlek, välstånd, historia och geografi är alla faktorer som gör att vi kan spela en framträdande roll under den kommande perioden.
De mänskliga rättigheterna kommer att stå kvar i centrum för den rollen.
Engagemanget för de mänskliga rättigheterna är kärnpunkten i den europeiska integrationen.
Vi är mycket mer än ett ekonomiskt område och en förmånlig allians.
Vår union grundar sig och bygger på värden.
Dessa värden är grundläggande villkor för medlemskap.
De är en kompass som bidrar till att vägleda våra yttre förbindelser.
Vi stöder kraftfullt principerna om frihet, demokrati, respekt för de universella och de okränkbara mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen.
Det går inte att göra avkall på eller förneka dessa principer.
EU har gått i spetsen när det gäller att utveckla begreppet mänskliga rättigheter.
Det var på vår kontinent, i Europa, som tanken på att skydda de mänskliga rättigheterna genom skrivna normer först utformades: Magna Charta från 1215, den engelska grundlagen Bill of Rights från 1689 och deklarationen om de mänskliga rättigheterna från 1789 är alla milstolpar, men de är inte de enda.
Europas hängivenhet för de mänskliga rättigheterna är inte teoretisk: den har skapats ur den europeiska historiens bittra erfarenheter – vår gemensamma historia.
Vi behöver bara se tillbaka på vår egen historia för att förstå varför det i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna hänvisas i mycket starka ordalag till: ” ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna som har lett till barbariska gärningar, som upprört mänsklighetens samvete ”.
Denna känsla av indignation har utnyttjats på ett positivt sätt under de gångna 50 åren för att bygga ett nytt Europa, som har lärt av, och inte glömt, sin historia.
Irlands ordförandeskap tror starkt på att de mänskliga rättigheterna har en strategisk funktion att fylla när det gäller att ta itu med vår tids stora utmaningar.
Man behöver inte betona det nära samband som finns mellan fred, säkerhet och stabilitet å ena sidan, och respekt för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, demokratin och rättstatsprincipen å andra sidan.
Vårt ordförandeskap kommer att betona den centrala vikten av mänskliga rättigheter i alla våra yttre förbindelser.
Vår union kan, med rätta, vara stolt över de senaste 50 årens bedrifter.
Vi får dock aldrig bli självbelåtna.
Det finns ingen del av världen där det absolut inte förekommer några överträdelser av de mänskliga rättigheterna på ett eller annat sätt.
Ingen av oss i EU, till exempel, är utan skuld: rasistiska handlingar, främlingsfientlighet och intolerans har inte utplånats från våra egna samhällen.
Att tro på de mänskliga rättigheterna betyder att man är redo att godta kritik och att arbeta varje dag för att stärka respekten för de friheter som vi alla värderar så högt.
Vi måste påminna oss själva, varenda dag, om att de mänskliga rättigheterna inte bara är för export.
Om de mänskliga rättigheterna respekteras fullständigt, obestridligen och synligt inom unionen, kommer vår utrikespolitik att bli mer effektiv och mer övertygande.
För att vi skall vara i stånd att kräva att världssamfundet respekterar de grundläggande principerna och värdena – som all enskild integritet och mänsklig anständighet grundas på – är det nödvändigt att dessa principer och värden tillämpas fullt ut i vår union.
FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna har spelat en central roll för främjandet av och skyddet för de mänskliga rättigheterna.
Den har varit normgivande för att inrätta övervakningsmekanismer.
Världssamfundet bör känna stolthet över FN-kommissionens unika bidrag till denna process och de framsteg som har nåtts sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna utropades.
Även om mycket har uträttats återstår mycket att göra.
Europeiska unionen är fast besluten att fortsätta sitt samarbete med FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter, med FN: s organ för de mänskliga rättigheterna och med de särskilda rapportörerna och företrädarna och övervakningskommittéerna.
Europeiska unionen kommer att förstärka sina ansträngningar för att nå FN: s generalsekreterares mål att alla rättigheter för alla män, kvinnor och barn skall stå ” i centrum av alla aspekter av FN: s arbete ”.
Innan jag börjar tala om förberedelserna inför FN-kommissionens möte i år vill jag kort ta upp resultatet av förra årets möte, eftersom det visar på de utmaningar som vi kommer att ställas inför i mars och april i Genève.
Kommissionens möte 2003 var stimulerande.
Början av mötet överskuggades av det annalkande kriget i Irak.
Kriget inleddes redan under FN-kommissionens andra mötesvecka och märkligt nog var stämningen, även om den emellanåt var irriterad, avsevärt bättre än under 2002 års möte.
Alla grupperna hade en mer positiv inställning till en rad frågor som tidigare hade orsakat allvarliga svårigheter, i synnerhet när det gällde uppföljningen av världskonferensen mot rasism och barns rättigheter i Durban.
Förenta staternas återvändande till kommissionen för de mänskliga rättigheterna var en annan positiv och välkommen utveckling.
Europeiska unionen spelade en positiv roll vid FN-kommissionens möte.
När det gäller situationen i enskilda länder lade unionen resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma (Myanmar), Demokratiska republiken Kongo, Irak, Turkmenistan och Nordkorea, med lyckat resultat.
FN-kommissionen antog en resolution om de israeliska bosättningarna på ockuperad arabisk mark.
Europeiska unionen samtyckte även till ordförandelandets uttalande om Colombia.
Våra initiativ om Tjetjenien och Sudan förkastades dock och vår resolution om Zimbabwe föll, eftersom en så kallad no-action motion (förslag om ingen åtgärd) lades fram.
Ett antal viktiga EU-initiativ föll under 2003.
Detta berodde till stor del på FN-kommissionens sammansättning.
Det återspeglar också några regionala gruppers ovilja att godta fördömanden av deras medlemmar.
Det återspeglar även det mycket stora antal förslag som Europeiska unionen lägger fram.
Om vi går över till de tematiska resolutionerna antog FN-kommissionen EU-initiativen om dödsstraff och barns rättigheter.
En av de mer känslomässiga frågor som FN-kommissionen behandlade, en brasiliansk resolution om mänskliga rättigheter och sexuell läggning, vilken unionen ställde sig bakom, mötte starkt motstånd, i synnerhet från organisationen för den islamiska konferensen (OIC).
Denna fråga hänsköts till FN-kommissionens 60: e möte och kommer sannolikt att bli mycket känslig under det kommande mötet.
Innan jag går över till EU: s förberedelser inför FN-kommissionens kommande möte, vill jag nämna Afrikagruppens beslut i Genève att protestera mot nomineringen av Australien som ordförandeland vid mötet.
I linje med det nuvarande systemet med geografisk turordning, har den västra gruppen föreslagit Australien som dess kandidat till ordförande för FN-kommissionens nästa möte.
Den afrikanska gruppen i Genève har förklarat att den har för avsikt att begära omröstning.
Vi är mycket oroade över denna utveckling och dess negativa inverkan på FN-kommissionen.
Australien har Europeiska unionens och alla andra medlemmars fulla stöd i den västra gruppen.
EU har därför uppmanat den afrikanska gruppen att överväga sitt beslut före valet av ordförande, som kommer att äga rum den 19 januari 2004.
Jag hoppas att den afrikanska gruppen kan avrådas från att begära omröstning om ordförandeland för FN-kommissionen.
När jag kommer med denna uppmaning vägleds jag av behovet av att föra ett konstruktivt samarbete med den afrikanska gruppen vid FN-kommissionens kommande möte och behovet av att förbättra förbindelserna med den afrikanska gruppen i detta forum i allmänhet.
Rådsordföranden har redan klargjort vår starka önskan att flytta upp Afrika på EU: s dagordning, så det råder inget tvivel om vår goda vilja när det gäller denna fråga.
Mot bakgrund av vad jag sade tidigare vill jag ge er så mycket upplysningar som möjligt om det rådande läget när det gäller rådets förberedelser för mötet i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna.
Tiden medger inte att jag tar upp alla aspekter av kommissionens arbete.
Dock vill jag delge parlamentet de centrala inslagen i vår inställning som ordförandeland.
Allmänt sett har rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter, COHOM, sedan förra hösten arbetat med att förbättra unionens insatser på detta område, och detta arbete grundar sig på våra erfarenheter från förra årets möte.
Det första mötet för arbetsgruppen för mänskliga rättigheter under det irländska ordförandeskapet kommer att äga rum den 21 januari.
Före detta möte har GUSP: s geografiska arbetsgrupper ombetts att lägga fram sina prioriteringar och rekommendationer för unionens agerande under innevarande år.
Med hjälp av dessa uppgifter kommer COHOM vid sitt möte den 21 januari att identifiera länder som kan komma att omfattas av EU-initiativ vid årets möte i FN-kommissionen.
COHOM kommer antagligen även att be om detaljerade rapporter från cheferna för EU: s uppdrag när det gäller mänskliga rättigheter i de länderna.
Jag vill betona att inga slutliga beslut om några initiativ ännu har fattats.
COHOM kommer att fatta ett slutligt beslut vid ett ytterligare möte som kommer att hållas den 4 februari.
Om det finns några särskilt kontroversiella frågor som inte har lösts, kommer dessa att beaktas av Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (POCO) och, om så är nödvändigt, beslutas av rådet på rådsnivå.
Uttrycket för unionen engagemang när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i olika länder kommer inte att begränsas till formella resolutioner.
I det traditionella uttalandet om punkt 9 på dagordningen – situationen för de mänskliga rättigheterna i olika delar av världen – kommer EU att ta upp ett antal landssituationer inom ramen för det tematiska tillvägagångssättet.
Ordförandeskapet har för avsikt att se till att det förslaget blir så koncist och målinriktat som möjligt.
På så vis kommer vi enligt vår mening att nå maximal effekt.
Ett annat effektivt tillvägagångssätt är det slags dialog om mänskliga rättigheter som unionen har inlett med till exempel Kina och dialogen mellan EU och Iran.
När det gäller de tematiska resolutionerna har inga slutliga beslut fattats om dem heller.
Europeiska unionen kommer dock sannolikt även att lägga fram resolutioner om dödsstraffet och barns rättigheter.
Förberedelser har också inletts för ett antal uttalanden från EU, däribland ett om uppföljningen av Världskonferensen om mänskliga rättigheter, och andra om rasism, främlingsfientlighet, rasdiskriminering, rätt till utveckling, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, civila och politiska rättigheter, integrering av kvinnors rättigheter och ett jämställdhetsperspektiv, barns rättigheter, nutida former av slaveri och försvarare av de mänskliga rättigheterna.
Denna lista är på intet sätt fullständig.
Den ger er dock en antydan om EU: s mycket djupa engagemang i detta års möte i FN-kommissionen.
Detta parlamentssammanträde hålls vid en mycket lämplig tidpunkt, eftersom det innebär att COHOM kommer att få möjlighet att beakta parlamentets debatter i arbetet med att utarbeta unionens prioriteringar inför mötet i kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
Europaparlamentets förslag till initiativ är mycket välkomna och jag kommer att vara mycket uppmärksam på alla eventuella förslag som ni kommer med här i dag.
Ett viktigt mål för vårt ordförandeskap är att se till att FN-kommissionens möte blir givande och effektivt.
Atmosfären av konfrontation, som alltmer kännetecknar diskussionerna i kommissionen för de mänskliga rättigheterna, är ett problem som vi kommer att ta upp med våra partner.
Detta problem måste lösas; det är en distraherande faktor som FN-kommissionen klarar sig utan.
En del av världssamfundet uppfattar av en eller annan orsak Europeiska unionens agerande på området mänskliga rättigheter som uppenbart tvivelaktigt.
Olyckligtvis ifrågasätts själva principen om den universella karaktären av de mänskliga rättigheterna och övertygelsen att de inte kan inskränkas eller begränsas av några sociala, ekonomiska eller kulturella undantag.
Irland kommer att arbeta mycket hårt för att motverka denna uppfattning av EU: s inställning under sitt ordförandeskap.
Jag avslutar med att på nytt upprepa att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör ett viktigt och centralt inslag i unionens politik för yttre förbindelser.
Fred, säkerhet och internationell stabilitet grundas på en fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna.
Detta är inte tom retorik; det återspeglar det objektiva erkännandet av en realitet som bör stå klar för alla.
Denna realitet kommer också att få ett ännu mer avgörande inflytande på regeringarnas utrikespolitiska val.
Detta faktum måste också genomsyra de internationella organisationernas strategier.
Slutligen vill jag tacka parlamentet för att jag fick tillfälle att ge er en översikt av rådets förberedelser för det 60: e mötet i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna.
Jag ser fram emot att ytterligare utveckla dialogen mellan rådet och parlamentet på detta oerhört viktiga område, som ligger alla demokrater så varmt om hjärtat.
