# ID: svediakorp-gov443750
# author: Ahern, Bertie, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,953
# sentences: 133
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag skall försöka besvara en rad frågor så snabbt jag kan.
Jag vill tacka de ärade ledamöterna för deras yttranden om det irländska ordförandeskapets program och för deras stöd och välgångsönskningar till det irländska ordförandeskapet.
Jag har lyssnat noga till de dryga 40 ledamöter som har gjort inlägg i dagens debatt och de bekräftar min övertygelse om att detta kan bli ett ypperligt tillfälle för unionen om medlemsstaterna och institutionerna samarbetar.
När det gäller inre frågor kommer vårt ordförandeskap att inrikta sig på att gå framåt med arbetet på en rad områden och göra livet bättre för EU: s medborgare.
Detta är vad vi bör göra, vilket många av er också påpekade.
Vi kommer att anstränga oss till det yttersta för att göra framsteg med det nya konstitutionella fördraget.
Jag kanske kommer tillbaka till det i slutet av mitt anförande.
Om vi anser att det finns verkliga utsikter till att enas, kommer vi inte att spara någon möda för att underlätta en överenskommelse så tidigt som möjligt, och parlamentets stöd kommer att vara särskilt viktigt.
Jag har några kommentarer till vad ledamöterna har sagt.
Vi välkomnar de nya medlemsstaterna till unionen.
Vi ser fram emot att slutföra vårt samarbete med kommissionens ordförande Romano Prodi till den 1 maj, och jag hoppas att den bredare utvidgningsprocessen också kommer att gå framåt framgångsrikt.
Vi fortsätter att arbeta med de nödvändiga reformerna för att göra EU: s ekonomi mer konkurrenskraftig och kapabel att skapa fler och bättre arbetstillfällen.
Vi kommer också att arbeta för att garantera ett säkrare EU och vi kommer att gå vidare med unionens dagordning på området frihet, säkerhet och rättvisa.
Jag gick in på den frågan lite mer detaljerat i början av mitt anförande.
Jag har noga noterat de många punkter som ledamöterna har tagit upp och jag vill särskilt tacka mina irländska kolleger för de viktiga frågor som de pekade på.
Jag uppskattar i högsta grad denna chans att se till att ordförandeskapet uppmärksammas på de frågor och bekymmer som finns.
Jag kan försäkra er att vi kommer att överväga dem alla under arbetet med vårt ordförandeskap.
Min kollega, Dick Roche, kommer senare att tala om mänskliga rättigheter, och han kommer också att ta upp några av de frågor som har nämnts i dag.
Jag vill säga något om de råd som många av ledarna för de politiska grupperna gav mig i början av debatten.
Jag har noga noterat vad som sades – inte nödvändigtvis i ordning eller vem som sade vad, även om också detta har noterats på annat ställe.
Dock bör alla stå för sina egna ord.
De sade att vi bör insistera på ömsesidig respekt, återupprätta förtroendet, bygga upp solidaritet, säga sanningen och agera samfällt.
Jag kommer att försöka göra allt detta efter bästa förmåga.
Jag vill att det noteras i dag att vi delar dessa värden och att vi kommer att inrikta vårt ordförandeskap på dessa värden – som inte bara är viktiga i sig själva och grundläggande för visionen av EU, utan som också utgör en grundförutsättning för att unionen skall fungera väl.
Vi kanske inte alltid lyckas motsvara de höga standarder som vi själva har satt, men jag lovar er att dessa värden – respekt, tilltro, solidaritet, ärlighet och sammanhållning – är goda värden, och jag kommer sannerligen att ha dem i åtanke och föra dem vidare till mina kolleger som kommer att tala här under de kommande sex månaderna.
Jag vill tacka kommissionens ordförande Romano Prodi för hans löfte om stöd till ordförandeskapet.
Vad oss beträffar kan jag säga att kommissionens ordförande Romano Prodis och hans kollegers arbete med förberedelserna för vårt ordförandeskap under många månader varit oerhört viktigt.
Jag vill ta detta tillfälle i akt och tacka honom för detta.
Enrique Barón Crespo, Hans-Gert Poettering och andra tog upp frågan om utnämningen av den nya ordföranden för kommissionen.
Jag har noga noterat alla deras kommentarer och kan försäkra er om att vi noggrant kommer att beakta parlamentets synpunkter.
Detta är bara den fjortonde dagen av det irländska ordförandeskapet, men det finns redan en sak som jag är säker på och det är att jag inte kommer att lida brist på råd om den särskilda utnämningen.
Jag vill tacka alla för det.
Graham Watson påminde om att en irländsk författare en gång skrev att ” historien är en mardröm som vi försöker vakna upp ifrån ”.
Själv vill jag påminna om en fras om historien som en av de allra senaste Nobelpristagarna i litteratur, Seamus Heaney, har skrivit.
När parlamentet, rådet och kommissionen samarbetar under det irländska ordförandeskapet och efter detta ” kan de se fram emot en tid när hoppet och historien rimmar ”.
Jag håller fullständigt med Graham Watson om att det är viktigt att återupprätta förtroendet för unionen och de positiva effekter som detta kan ge.
Vi kommer att samarbeta med parlamentet för att utnyttja dessa möjligheter under de närmaste sex månaderna.
Jens-Peter Bonde nämnde de små medlemsstaternas ställning i Europeiska unionen.
I detta avseende är jag glad att framträda inför er vid en tidpunkt då såväl parlamentets talman som rådsordföranden kommer från en liten medlemsstat.
Min kollega Gerard Collins sade att ett misslyckande av EU inte kan tolereras, vilket bland annat gäller regeringskonferensen.
Nästa gång Europeiska rådet sammankallas för att enas om en konstitution för EU är det absolut nödvändigt att resultatet blir lyckat.
Vi har nu inlett samråds- och utvärderingsprocessen och min högsta önskan är att slutföra regeringskonferensen med ett lyckat resultat.
Jag vill ännu en gång försäkra parlamentet om att det irländska ordförandeskapet inte kommer att spara någon möda i sina försök att underlätta ett samförstånd.
Jag vill tacka Ian Paisley för hans uppriktiga och varma – om än något villkorliga – välkomnande.
Jag har några dåliga nyheter till honom, nämligen att jag har lärt mig en hel del av honom under årens lopp.
Jag har alltid beundrat honom mycket högt, och det talade jag om för honom vid det enda tillfälle vi har träffats.
Han har mycket framgångsrikt lyckats kombinera sitt arbete som ledamot av det brittiska parlamentet med arbetet som Europaparlamentariker, så det bör vara möjligt för mig att göra mitt arbete hemma och samtidigt vara här för att bistå er efter bästa förmåga.
Jag beundrar verkligen Ian Paisley och respekterar det mandat han har fått.
Det skulle vara mycket orättvist av mig att inte erkänna det.
Han hade mycket rätt i vad han sade om demokratin i EU, att när vi utarbetar en konstitution bör vi låta folket säga sitt för att säkra folkets gillande.
Han betonade den punkter flera gånger i sitt inlägg.
Allt jag kan säga som svar är att vi alltid gör det i Irland.
Detta är uppenbarligen ytterligare ett skäl till att han känner så varmt för mitt land.
Francis Wurtz och Gerard Collins betonade särskilt att det är nödvändigt att unionen aktivt främjar arbetet för att göra framsteg i Mellanöstern, genom genomförandet av färdplanen.
Parlamentet kan lita på att det irländska ordförandeskapet kommer att göra exakt detta.
Unionen kommer under vårt ordförandeskap att fortsätta att uttrycka sin allvarliga oro över byggandet av den så kallade säkerhetsmuren.
Den irländska utrikesministern kommer, i egenskap av rådsordförande, att befinna sig i Mellanöstern i kväll för att delta i diskussioner.
Jag har noterat vad Hans-Gert Poettering, Graham Watson, Daniel Marc Cohn-Bendit och andra har sagt om Tjetjenien.
Vi kommer även att ta itu med dessa frågor.
Martin Schulz frågade mig specifikt om den europeiska arresteringsordern.
Jag vill klargöra att Irland under sitt ordförandeskap kommer att anordna möten för att se över den nuvarande genomförandestatusen för arresteringsordern i Europeiska unionen och andra närstående frågor.
Irland har, tillsammans med sju andra medlemsstater, i själva verket kunnat börja tillämpa den europeiska arresteringsordern sedan den 1 januari 2004.
Vi måste nu försöka att slutföra den processen.
Situationen för de mänskliga rättigheterna i många delar av Afrika kommer att fortsätta att ge orsak till oro och vi kommer att fortsätta att uppmärksamma den frågan.
Vårt ordförandeskap kommer faktiskt att arbeta för ett djupare engagemang för konfliktförebyggande i Afrika.
Det finns många sidor av den här frågan, eftersom orsakerna till konflikterna i Afrika och på andra håll är skiftande.
Det avtal som nyligen nåddes i rådet om den fredsbevarande resursen är ett viktigt steg framåt i EU: s åtagande gentemot denna kontinent.
Vi kommer att bidra till utvecklingen av Afrikas fredsbevarande förmåga och vårt ordförandeskap kommer att sträva efter att EU tidigt vidtar åtgärder för att genomföra de åtaganden som medlemsstaterna har gjort, med sikte på att uppfylla millenniemålen.
När jag tittade på morgondagens förslag till föredragningslista noterade jag att ett gemensamt förslag till resolution om lönnmordet på ärkebiskop Michael Courtney, en irländare, kommer att behandlas.
Jag vill tacka parlamentet för att det uppmärksammar denna fråga.
Ärkebiskop Courtney var en man som arbetade hårt i många länder, men i sin senaste funktion, som påvligt sändebud till Burundi, trodde han verkligen på fredsprocessen där.
Jag vill tacka er för att ni minns honom i Europaparlamentet.
Flera ledamöter har tagit upp frågan om skuldavskrivning.
Jag tror att ni känner till Irlands ståndpunkt om den frågan; men för att upprepa den är den irländska inställningen att Europeiska unionen har varit en oerhört generös givare när det gäller skuldavskrivning.
Unionen har bidragit med över 900 miljoner US-dollar till Världsbankens förvaltningsfond för djupt skuldtyngda fattiga länder.
Dessutom har kommissionen åtagit sig att skriva av bilaterala skulder som länder som är kvalificerade för skuldavskrivning är skyldiga kommissionen.
Detta är en betydande framgång och vi kommer att utnyttja alla tillfällen som uppstår under vårt ordförandeskap för att verka för skuldavskrivning.
Vi har en bestämd inställning till den frågan, och vi kan därför göra mycket på det området.
Jag kommer snabbt att gå över till frågan om mänskliga rättigheter, eftersom många talare och alla de politiska ledarna nämnde den och många ledamöter vädjade kraftfullt och rörande för att de mänskliga rättigheterna skall stå i centrum för EU: s externa politik.
Denna vädjan får stark genklang i ordförandeskapet, eftersom effektivt främjande av de mänskliga rättigheterna är ett centralt mål för vårt ordförandeskap.
Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att gå framåt med frågan om de mänskliga rättigheterna bland de frågor som finns på unionens breda dagordning för den externa politiken, däribland den 60: e sessionen i FN: s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genève.
Som jag sade kommer min kollega Dick Roche att göra ett uttalande senare i dag på ordförandeskapets vägnar.
Flera talare bad mig gå in på Lissabonstrategin mer i detalj.
Jag kommer att säga tre saker om denna strategi.
På grund av det ekonomiska läget i EU och på andra håll i världen står det klart att det inte har varit möjligt att göra framsteg med genomförandet av strategin i den utsträckning som António Guterres hoppades på för fyra år sedan när han var här.
Varje år har vi försökt föra fram olika frågor och peka på vad vi måste göra i EU.
Det irländska ordförandeskapet är fast beslutet att inrikta sig på att genomföra de centrala målen hållbar utveckling och sysselsättning: det är de två frågor som vi har valt ut från vad som onekligen är en lång lista.
Detta innebär inte att vi tänker skapa sysselsättning och tillväxt till vilket pris som helst.
Det är inte vad vi säger.
En sådan inställning skulle vara både kortsynt och kontraproduktiv.
Till de ledamöter som nämnde social integration kan jag säga att det är en av de frågor som ligger mig varmt om hjärtat, och vi kommer absolut inte att offra den.
Vi är fast beslutna att driva en politik som ser till att tillväxten inte går ut över utnyttjandet av resurser och att genomföra EU: s sociala modell.
Jag känner mycket varmt för EU: s sociala modell.
Detta får mig att minnas att stadgan om de grundläggande sociala rättigheterna infördes för 14 år sedan när jag var ordförande för rådet (sociala frågor).
Vi har genomfört kontinuerliga uppföljningar sedan dess, med ett mycket lyckat resultat.
Den andra saken jag vill klargöra är att rapporten av Wim Kok enligt min mening är utmärkt.
Han inriktar sig på fyra särskilda områden som vi kommer att arbeta med.
Många konferenser, seminarier och initiativ genomförs, inte bara i Irland, utan även på andra håll i EU, andra medlemsstater har inrättat ett socialt trepartsmöte med arbetsmarknadens parter – arbetsgivare och fackföreningar – för att försöka bygga vidare på Wim Koks rapport.
Vi kommer att göra vårt bästa för att genomföra den.
Jag har några sista ord att säga.
Alla utom två talare tog upp regeringskonferensen.
De två som inte gjorde det talade om kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) i Meath, vilket jag invigde.
Jag kommer att begrunda vad ni sade mycket allvarligt.
Livsmedelssäkerhet är en oerhört viktig fråga i dag, och det målet kommer min kollega och hälsominister Micheál Martin att arbeta för att nå.
Alla andra talade om Europeiska konventet.
En minoritet av de som talade skulle visserligen vilja att jag glömde bort den helt och hållet, men runt 95 procent hade en motsatt åsikt.
Anledningen till att jag inte vill säga mer än vad jag kan stå för när det gäller vad det irländska ordförandeskapet kan göra är att jag inte kan genomföra detta ensam.
Jag vill inte komma tillbaka till det nyvalda parlamentet i juli och komma med bortförklaringar för att jag inte har lyckats lösa den ena eller den andra frågan.
Jag är fullständigt och fast besluten att försöka slutföra arbetet med konstitutionen.
Jag kommer att göra allt jag kan för att slutföra detta arbete.
Jag kommer att handla efter det mandat som jag har fått av Europeiska rådet, vilket är att samråda, göra en utvärdering och avlägga rapport i mars.
Om vi kan gå vidare från detta till en regeringskonferens kommer jag att agera därefter.
Men om jag anser att det inte är möjligt att nå samförstånd kommer jag inte att gå vidare, eftersom jag anser att ett andra misslyckande bara kommer att försvåra saker i framtiden.
Jag tror starkt på att det skulle vara bättre och tryggare att göra framsteg på kortare sikt.
Den åsikten delar jag med både parlamentets talman och Romano Prodi.
Vi behöver parlamentets hjälp.
Vi behöver medlemsstaternas hjälp och vi behöver Europeiska rådets hjälp, för att få parterna att ändra inställning.
Sakfrågan är enkel.
Jag sade till ledarna i Dublin den 19 december att om alla parter vidhåller sin nuvarande inställning är det hopplöst för mig att lösa denna fråga.
Jag vill inte nämna någon särskild medlemsstat eftersom det inte är rättvist att göra det och saken är inte så enkel.
I mina inledande kommentarer sade jag inte, tvärtemot vad många uppfattade, att det italienska ordförandeskapets arbete i samband med Europeiska rådets möte i Bryssel inte skulle ha varit till nytta.
Det är meningslöst för mig att gå tillbaka till kompromisser som aldrig blev aktuella.
Det arbete som Europeiska konventet genomförde förra sommaren, som ni alla med rätta kan känna er stolta över, och det efterarbete som gjordes i Neapel, vilket avslutades i slutet av november och i början av december, utgör det irländska ordförandeskapets inledande startpunkt.
Det finns andra frågor som vi inte har enats om ännu, så detta kommer att vara vår utgångspunkt.
Jag vädjar till parlamentet att göra allt det kan och att ge så mycket stöd det kan för att förmå de berörda personerna att fatta beslut; ju förr desto bättre.
Herr talman, vad jag vill säga till er och till kommissionens ordförande Romano Prodi är att det i annat fall kommer ett nytt ordförandeskap – vilket inte är något problem, eftersom ordförandeskap kommer och går – men det kommer också att finnas ett nytt parlament, en ny kommission och nya omständigheter.
Det kan hända att många av de personer som förhandlade om konventet inte kommer att finnas där för att fortsätta processen.
Nu är de berörda åtminstone säkra på många av de frågor som man nästan har enats om, om än inte till fullo; om ett år kommer de inte att vara lika säkra.
Det kommer att bli mycket svårare att avsluta arbetet med konstitutionen.
Jag kommer att göra mitt bästa, men jag kan inte göra det ensam.
Om vi samarbetar – parlamentet, kommissionen och det irländska ordförandeskapet – och försöker få de berörda att ändra sin inställning, ju förr desto bättre, kan vi slutföra den här uppgiften.
Om vi inte lyckas med det kommer det här att bli en långvarig och segdragen fråga.
