# ID: svediakorp-gov443730
# author: Schulz (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 612
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Mina första påpekanden riktar sig till en frånvarande kollega, vilket jag är övertygad om beror på hans fulltecknade tidsschema.
Jag ville faktiskt svara Hans-Gert Poettering.
Han är inte i kammaren för ögonblicket men han kommer utan tvivel att höra vad jag har att säga.
Under dagens debatt om det irländska ordförandeskapet har vi återigen hört Hans-Gert Poettering, som alltid kommer tillbaka till samma ämne, ta upp frågan om vem som blir nästa kommissionsordförande.
Såvitt honom anbelangar är det uppenbart att nästa kommissionsordförande kommer att föreslås av Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna.
För det första, låt mig säga att Europavalet äger rum den 13 juni.
Det är inte Hans-Gert Poetterings sak att under plenarsammanträdet avgöra vilken grupp som kommer att vara starkast i denna kammare efter det valet, utan snarare kommer det att bestämmas av EU: s väljare.
Vi avser fortfarande att genomföra mängder av kampanjer.
Jag är inte säker på att Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna kommer att vara den starkaste gruppen i kammaren efter valet.
Det kan bli så, herr Poettering, att de enande krafter som arbetar inom den här gruppen i själva verket kommer att misslyckas fram till dess.
Jag tänker på det brittiska konservativa partiet och andra som inte längre vill sitta i den här gruppen, men det kan vara så att fler vill förena sig med dem.
Kanske Gianfranco Fini – vi vet inte.
Det är en dynamisk process när allt kommer omkring.
Vem som än blir nästa kommissionsordförande kommer han eller hon dock att behöva ett brett stöd i denna kammare och bara att få detta breda stöd om han, eller hon, har Europeiska socialdemokratiska partiets grupp på sin sida.
Det skulle därför vara klokt av våra konservativa kolleger att inta en hållning som innebär delaktighet i kammaren, hellre än att bedriva valrörelse här.
Tillåt mig att göra en kommentar till.
Den här kritiken gäller var och en som hänvisar till den inhemska politiska situationen i en särskild medlemsstat.
Jag tänker på det tidigare ordförandeskapet, som lärde mig en svår läxa.
Låt det dock för ögonblicket föras till protokollet utan ytterligare kommentar att varje parlamentsledamot från i denna kammare utnyttjar kommissionsordförandens tjänst för inrikes valkampanjer.
Enligt min åsikt är detta något som borde avvisas med kraft för EU-institutionernas skull.
Herr rådsordförande!
Jag vill gärna ställa samma fråga till er som jag också ställde till er företrädare, och jag hoppas att vi inte skall behöva fly in i filmens värld.
Vad avser ni att göra för att garantera ett snabbt införande av den europeiska arresteringsordern?
Jag ställer samma fråga till varje ordförandeskap.
Om ni i era kommentarer föreslår att Tammerforsprocessen bör ses över, låt mig då återigen påminna er om att den europeiska arresteringsordern var en huvudkomponent i slutsatserna från Tammerfors och att den – trots de åtaganden som ingicks i Tammerfors – inte trädde inte i kraft den 1 januari.
Låt mig upprepa en punkt som jag tog upp i vår senaste debatt: detta är inte en medlemsstats fel, utan snarare flera medlemsstaters fel.
Av den anledningen uppmanar jag således även er att bli den rådsordförande som till slut tar den här frågan på allvar.
För om vi vill genomföra Tammerforsprocessen så måste vi ha den europeiska arresteringsordern.
Jag skulle vara mycket tacksam om ni kunde återkomma till den här punkten i ert svar.
