# ID: svediakorp-gov443727
# author: Titley (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill välkomna rådsordföranden.
Det är sannerligen trevligt att se att proffsen har ansvaret igen.
Den verkliga utmaningen för detta ordförandeskap är naturligtvis att genomföra utvidgningen, och de svårigheter som kvarstår får inte heller underskattas.
Irlands ordförandeskap måste sätta press på de nya länderna så att de fortsätter med de reformer som är nödvändiga för att de framgångsrikt skall integreras i unionen.
Vi måste fullfölja vårt tydliga åtagande gentemot Rumänien, Bulgarien och Turkiet för att se till att utvidgningsprocessen fortsätter.
Utvidgningen är årtiondets största utmaning.
Det handlar inte bara om att genomföra utvidgningen, utan också om att få den att fungera.
Uppriktigt sagt, om vi inte reformerar våra strukturer för beslutsfattande kommer utvidgningen att bryta ned unionen – så är det helt enkelt.
Det är därför vi behöver ett konstitutionellt fördrag.
Jag befarar att många kolleger här i dag har underskattat vissa regeringars egna starka intresse av att inte nå någon överenskommelse, åtminstone inte för ögonblicket.
Hur förklarar man annars att omröstningsförfaranden som inte träder i kraft förrän 2009 orsakade regeringskonferensens sammanbrott?
Det förefaller otroligt att det skulle vara det enda skälet.
Det verkligt sorgliga med detta sammanbrott är att det avleder vår uppmärksamhet från ännu viktigare uppgifter.
Konstitutionen handlar om vi gör saker och ting, men vår uppmärksamhet bör i stället riktas mot vi gör.
Nyckeln till detta är Lissabonprocessen, som har tappat farten, lamslagen som den är av ett övermått av allmänna fraser, av brist på tydligt angivna mål och av medlemsstaternas misslyckande med att genomföra vad de har kommit överens om.
Ordförandeskapet måste i synnerhet gå vidare med rapporten av Wim Kok.
Vi måste skapa fler och bättre arbetstillfällen, vi måste se till att arbete lönar sig, det krävs en mer dynamisk social modell som syftar till att få in fler människor i arbetslivet – särskilt dem som traditionellt är utestängda, vi måste undvika att skapa en tudelad arbetskraft och vi behöver en mer produktiv arbetskraft.
För att göra detta måste alla regeringar fastställa tydliga mål.
De nya medlemsstaterna är vana vid årlig prövning.
Vi bör utsträcka den ordningen till de nuvarande medlemsstaterna.
Låt oss göra mer för att ställa medlemsstaterna mot väggen.
Min fråga till rådsordföranden är mycket koncis: hur avser ni att gå vidare med Wim Koks mycket viktiga rapport?
Om ni skapar fler arbetstillfällen kommer ni nämligen, mer än någonting annat, att vinna våra väljares eviga tacksamhet.
