# ID: svediakorp-gov443719
# author: Figueiredo (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det irländska ordförandeskapet står inför ett antal utmaningar.
Jag skall framhäva tre och börjar med förhandlingarna om budgetplanen för perioden efter 2006 och förslagen om sammanhållningspolitikens framtid.
Det sammanhang inom vilket dessa skall läggas fram bådar inte gott för den välbehövliga ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU.
Genast finner vi oss på ett oacceptabelt sätt vara utsatta för utpressning av de så kallade sex nettobetalarländerna som syftar till att begränsa gemenskapens budget till 1 procent av gemenskapens bruttonationalprodukt, efter avsaknaden av enighet vid toppmötet i Bryssel om det nya förslaget till konstitutionellt fördrag.
Förutsatt att debatten inom kommissionen för närvarande fluktuerar mellan att bibehålla budgetplanens nuvarande gräns på 1,24 procent av bruttonationalprodukten, och att sänka den till 1,15 procent – trots anslutningen av länder med intäkter på mindre än 50 procent av gemenskapens genomsnitt och trots ökade sociala skillnader och ökade nationella och regionala skillnader i EU.
Det finns en risk att den nya budgetplanen kommer att undergräva vad som borde vara viktiga prioriteringar, såsom arbete med rättigheter, kampen mot fattigdom och social utslagning och samarbete och utveckling med utvecklingsländerna.
Den grundläggande frågan är därför att öka budgetplanen.
Den andra utmaning som jag vill framhäva är den välbehövliga översynen av stabilitetspakten, som har visat sig vara i otakt med den ekonomiska och sociala verkligheten.
Vi vet alla att den är ett instrument med dumma kriterier som bestraffar ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen och offentliga investeringar och som borde skrotas.
Att bara göra den flexibel kommer inte att lösa problemet.
Debatten pågår om utvärderingen av den nuvarande ekonomiska och monetära politiken, särskilt införandet av den gemensamma valutan och övervärderingen av euron, medan det ekonomiska klimatet grundligt illustrerar de strukturella tillkortakommandena i den politik som har förts och behovet av en genomgripande översyn.
Det är också grundläggande att vi ändrar vad som är känt som Lissabonstrategin för att uppnå högkvalitativa tjänster i allmänhetens intresse och att främja en effektiv delaktighet i samhällsgemenskapen.
Avslutningsvis, med hänvisning till regeringskonferensen för översyn av fördragen, är mitt förslag att ni bortser från det nuvarande förslaget.
