# ID: svediakorp-gov443679
# author: Beazley (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 272
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det finns mycket man kan säga om kulturell mångfald och hur viktig den är.
Vi har inte tillräckligt med tid för det i den här debatten.
Det är talande att vi diskuterar detta ämne kl.
23.50.
Harold Macmillan – den brittiske premiärministern och farfar till en av ledamöterna här i parlamentet – som för mer än fyrtio år sedan ansökte om brittiskt medlemskap i EU sade att när man diskuterar saker som är viktiga för ett folk, skall man inte sälja ut familjesilvret.
Det gäller helt klart för kulturella värden.
Föredraganden har därför helt rätt i att kulturprodukter och -tjänster inte bör omfattas av den normala fria handelsmarknaden.
Kan vi lita på att våra regeringar bevarar vår nationella, europeiska och regionala kultur?
I mitt eget land, där man kan säga att man inte längre undervisar i främmande språk, där historia bara bildar bakgrund för de aktuella frågorna och där Shakespeare uppenbarligen blivit för svår för engelska studenter, skulle de som säger ” Ja, vi kan lita på att våra regeringar bevarar vår kultur ”, kanske vara dåraktiga.
Förslagen om att detta bör bli föremål för internationella överenskommelser är riktiga, men vi bör också rikta oss direkt till våra egna befolkningar och våra egna studenter.
Vi har mycket att frukta av internationaliseringen, särskilt från TV-mediet.
Jag hoppas att parlamentet kommer att fortsätta att lägga fram positiva förslag som accepteras av både kommissionen och rådet, men jag väntar särskilt på ett svar från kommissionären på den fråga jag tog upp i inledningen.
