# ID: svediakorp-gov443666
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka Pierre Bébéar för att ha utarbetat detta utmärkta initiativbetänkande.
Det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (Nepad) är ett ambitiöst program som vi borde gratulera våra afrikanska partner till, för det är i sanning ett program utvecklat av afrikaner för afrikaner.
Detta koncept har nu funnits i över två år, och efter att med framgång ha inrättat Afrikanska unionen och slagit fast det första sammanträdet med det panafrikanska parlamentet till den tredje veckan i mars, är tiden mogen för de föreslagna mekanismerna att träda i kraft.
Jag skulle särskilt vilja ta upp mekanismen för inbördes utvärdering bland afrikaner och granska denna lite närmare.
Jag anser nämligen att vissa av dess arkitekter är lite rädda för sitt eget mod.
Kommissionären har just nämnt Nepads hjältar, men de måste vara Nepads ynkryggar, eftersom antagandet av sådana principer som god förvaltning och mänskliga rättigheter även innebär att genomföra dem – och med genomföra avses effektiv kontroll och utvärdering av de åtaganden som gjorts.
Tyvärr är det uppenbart att de som bär ansvaret för de värsta övergreppen i Afrika, i synnerhet Robert Mugabe i Zimbabwe, naturligtvis inte skriver under på denna mekanism i första taget.
Totalt sett har hittills bara 16 av mer än 50 stater anslutit sig till denna mekanism.
Jag anser att det är just på detta område som vi kan spela en positiv roll, oavsett om detta sker inom ramen för EU eller varför inte G8.
När allt kommer omkring aviserade ju faktiskt G8 en handlingsplan för Afrika 2002.
Vi borde särskilt rikta vårt stöd till de som verkligen förbättrar sina standarder och som omsätter mekanismen i praktiken.
Detta är det enda sättet att säkerställa att vi behandlar Afrika individuellt och inte som en enhet, vilket kommissionären klagade på tidigare.
I detta syfte bör EU, men även G8, utarbeta en särskild tidsplan för att uppfylla de åtaganden som de har gjort i teorin.
Positiva resultat skulle därefter även kunna förväntas i Afrika.
