# ID: svediakorp-gov443628
# author: Bolkestein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Fru talman!
Jag tackar de ledamöter som ställt frågor till kommissionen.
Jag skulle först vilja ta upp frågan om direktivet om tjänster.
Därefter kommer jag att övergå till den andra frågan.
Jag tackar Malcolm Harbour och Theresa Villiers för deras stöd för direktivet, eller åtminstone för vad jag sade om direktivet i allmänna ordalag.
Malcolm Harbour sade rent ut att parlamentets godkännande förvisso är viktigt, men hur är det med den andra halvan av lagstiftningsorganet i unionen – rådet?
Han har helt rätt när han säger att rådet – inte bara i den fråga som han nämnde, utan även i andra – har varit senfärdigt.
Det är mycket beklagligt.
Säljfrämjande åtgärder, det exempel Malcolm Harbour tog upp, är bara ett exempel; det finns andra.
Malcolm Harbour krävde att rådet skall godta en seriös tidsplan.
Jag önskar att jag kunde åstadkomma detta.
Som Malcolm Harbour vet är kommissionen mycket mäktig, men den är inte mäktig nog att tvinga rådet att hålla sig till en tidsplan.
Vi är i händerna på ordförandeskapet.
Malcolm Harbour kan räkna med att kommissionen kommer att inskärpa hos det irländska ordförandeskapet att det bör lägga ned stor möda på detta.
När allt kommer omkring sitter dock ordförandeskapet som ordförande medan kommissionen spelar samma roll som kören i den grekiska tragedin: den ser på, men det finns inte mycket den kan göra utom att säga ” Ve! ”.
Vi kommer likväl att ansätta det irländska ordförandeskapet och uppmana det att lägga manken till.
Theresa Villiers klagade på att finansiella tjänster inte medtagits.
Skälet till det är att det finns en mycket väl genomtänkt ram för finansiella tjänster, vilket Theresa Villiers vet bättre än nästan alla andra.
Handlingsplanen för finansiella tjänster, med sina 42 åtgärder, är nu på god väg att fullbordas.
Vi ville inte röra till saker och ting eller göra om samma arbete igen, och det är anledningen till att vi här, som på vissa andra områden som är reglerade av andra rättsliga instrument, ansåg det bättre att lämna finansiella tjänster utanför.
När det gäller stabilitets- och tillväxtpakten och det faktum att kommissionen beslutat att bestrida rådets beslut i domstolen sade Peter Michael Mombaur att kommissionen måste insistera på budgetdisciplin.
Kommissionen gör minsann det; det är därför vi går till domstol.
Det gläder mig att parlamentet på det hela taget – om inte över hela linjen – stöder kommissionen i denna strävan.
Kommissionen anser att vi lever i en gemenskap av lag.
Stabilitetspakten är en överenskommelse mellan parter, och en överenskommelse mellan parter är lagen mellan parterna, och den lagen måste upprätthållas.
Jag sade tidigare att den process kommissionen skulle vilja inleda i domstolen kommer att gälla procedurmässiga aspekter.
Vi tycker inte att EG-domstolens egentliga roll är att tala om för unionen hur den skall staka ut ekonomisk politik.
Domstolen kommer därför att inrikta sig på procedurmässiga aspekter – de områden där den anser att Ekofinrådet kommit på avvägar.
Med det sagt skulle jag vilja poängtera att förfarande och innehåll utgör ett helt.
Det är upp till domstolen att avgöra var medlemsstaterna – eller rådet – kommit på avvägar.
Jag hoppas att det kommer att ske snart.
Vi vill inte att förfarandet skall dra ut på tiden i åratal.
Vi hoppas att ett expressförfarande kan tillämpas, så att vi får domstolens utlåtande i höst.
Theresa Villiers upprepade sitt välkända mantra och påpekade att hon är emot euron, eller, i alla händelser, att Storbritannien inte bör gå med i EMU.
Jag skall inte ge mig in i en debatt om det nu.
Jag vet att dårar klampar in på ömtåliga områden, så jag skall hålla mig utanför den brittiska eurodebatten.
Hon sade också att dessa problem ” oundvikligen ” – det är ordet hon använde – uppstår när det finns tolv länder utan en övergripande ekonomisk politik som följs av alla tolv.
Jag håller inte med om det.
Tolv länder deltar i stabilitets- och tillväxtpakten.
Om, och så länge, de tolv länderna gör vad de förbundit sig att göra, är det inget problem att de följer olika ekonomisk politik.
Så länge deras budgetunderskott ligger under den berömda gränsen på tre procent förstår jag inte vad mer vi behöver.
Kommissionen kommer utan tvivel att lägga fram fler förslag längs dessa linjer.
Det är mitt svar till Theresa Villiers när det gäller frågan om sambandet mellan suveränitet i ekonomiska frågor och underskott i budgetpolitiken.
