# ID: svediakorp-gov443612
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. För det första, i fråga om den fredsbevarande resursen, skulle det i en tid när vi försöker stödja och bistå institutionaliserad afrikansk solidaritet vara rätt underligt att inte försöka ge Afrikanska unionens institutioner största möjliga stöd.
Jag håller därför med ledamoten om det.
För det andra, när det gäller frågan om övergripande sammanhang, har saker och ting förståeligt nog förändrats sedan jag var brittisk utvecklingsminister för många år sedan.
Men jag måste säga att jag tycker att det finns större sammanhang i gemenskapens program än det fanns när jag var brittisk minister.
Det betyder inte att vi är fulländade: vi har fortfarande lång väg att vandra, inte minst på det övergripande området externa åtgärder.
Jag talar inte bara om gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och offentligt utvecklingsbistånd.
Jag hoppas att det i nästa kommission kommer att vara två före detta utvecklingsministrar som gör det arbete som Nielson och jag gör för närvarande – det skulle underlätta.
När det gäller frågan om en utrikesminister och det tillfälliga avbrottet i strävan att inrätta denna befattning efter konventet anser jag fortfarande att det, om regeringskonferensen inom de närmaste åren fattar beslut om denna person – man eller kvinna –, är absolut nödvändigt att utnyttja de starka sidor som både rådet och kommissionen har att erbjuda.
Det skulle vara obegripligt att ha en utrikesminister som på något sätt var avskärmad från kommissionen med det löjliga argumentet att hans / hennes arbete skulle kunna färgas av alltför nära kontakt med kommissionen.
Det är fullt möjligt att bevara den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens integritet och förhållandet till rådet och medlemsstaterna och att samtidigt utnyttja alla befogenheter inom kommissionens ansvarsområde, vilka sammantagna skulle ge oss en verklig möjlighet att utforma en strategi för externa åtgärder som motsvarar 2000-talets krav.
Den utrikes- och säkerhetspolitiska dagordningen bestäms inte längre – om den någonsin har gjort det – bara i kanslierna i EU: s huvudstäder.
Utrikes- och säkerhetspolitiken, utvecklingspolitiken, handelspolitiken, jordbrukspolitiken och den externa politiken på områdena rättsliga och inrikes frågor är alla av betydelse för EU: s inflytande på övriga världen och för den verkligt avgörande insats vi kan göra där.
