# ID: svediakorp-gov443573
# author: Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. För det första tackar jag Avril Doyle för frågan.
Direktivet om dricksvatten från 1998 fastställer kvalitetsnormer för ett antal kemiska parametrar, inklusive fluor.
Parametervärdena för fluor i direktivet är grundade på tillgängliga vetenskapliga rön och ligger i linje med de värden som rekommenderas av Världshälsoorganisationen.
För det andra råder det enighet bland forskarna om att fluor i dricksvattnet kan ha en positiv eller negativ effekt beroende på halten.
Den högsta tillåtna halten om 1,5 mg per liter upprätthåller en god balans mellan positiva och negativa effekter, enligt Världshälsoorganisationen.
Kommissionen upplever sig ha stöd av Världshälsoorganisationens allra senaste dokument från 2003 för denna bedömning, det vill säga av utkastet till en ny utgåva av Världshälsoorganisationens ” Riktlinjer för dricksvattenkvalitet ”.
I dessa dokument hävdas samma halter för fluor.
Samtidigt är frågan om fluoridering av dricksvatten på konstgjord väg medlemsstaternas behörighet, och tillvägagångssättet varierar mycket riktigt från land till land.
I vissa länder är det förbjudet och i andra är det de lokala myndigheternas ansvar.
Den högsta tillåtna halten måste dock respekteras.
För det tredje organiserade kommissionen ett seminarium om dricksvatten i oktober 2003 för att samla den senaste kunskapen och erfarenheten.
Här sammanfördes experter från hela Europeiska unionen, inklusive de från de nya medlemsstaterna och från Världshälsoorganisationen, och man tog bland annat upp frågan om fluor och fluoridering.
Angående fluorhalten är det vedertaget att den nuvarande halten om 1,5 mg per liter speglar dagens vetenskapliga rön.
Slutligen, efter en begäran från kommissionen utvärderade Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö en studie beträffande dricksvattenkvaliteten i vissa utvalda europeiska städer.
I sin utvärdering från 2003 hänvisade den, i linje med den vetenskapliga ståndpunkt som bland annat antagits av Världshälsoorganisationen, till både de skyddande och skadliga effekterna av fluor, men föreslog inte någon ändring av fluorhalten i direktivet.
