# ID: svediakorp-gov443551
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Daniel Varelas utmärkta initiativbetänkande innebär att vi nu har ett referensdokument om en verksamhet vars betydelse tenderar att undervärderas av européer, trots det faktum att vi har världens största fiskesektor.
Denna verksamhet skapar ett enormt antal arbetstillfällen, direkt eller indirekt, både i Europa och i de utvecklingsländer som vi är sammankopplade med genom internationella avtal, och där europeisk industri har gjort betydande investeringar.
Det som faktiskt framkommer av den mycket heltäckande analys som vår föredragande har gjort av den påverkan som den skiftande gemenskapspolitiken har på sektorn är att vi är långt ifrån en allmän och sammanhängande gemenskapsstrategi för att uppmuntra utvecklingen av denna verksamhet.
Det är snarare som om gemenskapen gjorde sitt bästa för att straffa sin egen tonfiskflotta och sin egen beredningsindustri och i stället gynnade tredjeländernas flotta och industri.
Som ett exempel kan nämnas att kommissionen, vid en tidpunkt när vi bevittnar en avsevärd tillväxt i hela världen för okontrollerad fiskekapacitet som för flagg som visar liten respekt för internationell sjölagstiftning, har föreslagit att allt offentligt stöd till nybyggen i Europa skall förbjudas och att byggandet av nya fartyg skall göras beroende av att de gamla förstörs utan någon som helst ersättning.
Det verkar som om man vill uppmuntra rederierna inom gemenskapen att föra tredjelands flaggor som de annars inte skulle ha valt.
Dessutom sänker vi tullavgiften avsevärt på tonfiskkonserver från tredjeland samtidigt som vi underkastar våra egna beredare ännu fler krav, utan att ta hänsyn till de effekter som dessa begränsningar får på vår industris konkurrenskraft.
Det är därför dags att se över denna gemenskapspolitik, som hotar att äventyra framtiden för en sektor som trots allt har åtnjutit föredömlig framgångar.
Vi får inte tillåta att dessa inkonsekventa principer och en brist på en övergripande vision och bestämd strategi hotar detta.
