# ID: svediakorp-gov443522
# author: Stockton (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag stöder idéerna bakom förslagen i Proinsias De Rossas utmärkta betänkande och gratulerar honom till det.
En av de frågor vi måste ta upp är definitionen av bushmeat.
Den är inte tillräckligt precis.
Vi vet eller tror att vi alla talar om samma sak: i första hand utrotningshotade arter, i synnerhet människoapor.
Det finns emellertid en handel för delikatesser, för konsumtionen av bushmeat utanför Afrika.
Det är helt klart oerhört svårt, både i Afrika och i Sydamerika, att förhindra människor som svälter eller som har oerhört begränsade mängder mat från att ” tjuvskjuta ” i den angränsande djungeln.
Det finns dock arter både i Sydamerika och Afrika som kan hanteras, och som skulle kunna utgöra grunden till en organiserad handel med de rätta garantierna.
Min oro är att det finns en stor marknad i Europa för bushmeat.
Varje år beslagtas olagligt importerat bushmeat motsvarande flera tusentals pund bara på Londons flygplats Heathrow, varav det mesta är i ett hemskt tillstånd.
Det finns ganska många invånare och medborgare från Europeiska unionen, och även från afrikanska och sydamerikanska länder som, kanske rättmätigt, vill konsumera detta om det kan tillhandahållas på en hållbart sätt.
Denna efterfrågan kommer inte att försvinna mer än efterfrågan på Guinness bland Proinsias De Rossas irländska landsmän, oavsett var de bor.
Risken är att vi kommer att tvinga den ännu längre under jorden än vad fallet har varit hittills.
Ett av alternativen som kommissionen så snart som möjligt måste se över är den korrekta förvaltningen av handeln, vilket skulle innebära omfattande och tyvärr dyr kartläggning av djurbestånd, kontroll över selektivt dödande och, när det gäller exporthandel, ordentliga bestämmelser för folkhälsoskydd.
Som John Corrie sade blir det förfärliga följder för folkhälsan om denna handel tvingas under jord.
Det är en skandal att amerikanska mångmiljonärer kan skjuta elefanter som behöver gallras ut av markförvaltningsskäl, samtidigt som människor av afrikanskt ursprung inte tillåts köpa och konsumera bushmeat i en organiserad handel.
Jag tackar Proinsias De Rossa för hans försäkran att detta betänkande inte hänvisar, och inte kan hänvisa, till förvaltning av hjort och älg i Europa.
Jag skulle också vilja påpeka att alla hänvisningar till tunga skjutvapen är onödiga.
Det finns ungefär 20 miljoner AK-47: or i Afrika, och den kontroll som vi har över gevär inom Europeiska unionen kommer inte att göra någon skillnad.
Jag, liksom andra kolleger, uppmanar emellertid kommissionen att vidta åtgärder inom kort.
