# ID: svediakorp-gov443520
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,000
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är av yttersta vikt att ta itu med bushmeatkrisen.
Som ni alltför väl känner är existensen för några av våra närmaste släktingar i djurriket hotad av tjuvskytte och jakt på ohållbara nivåer.
Det handlar om gorillor, schimpanser och andra aparter.
Detta oroar uppenbarligen allmänheten, något som nästan två miljoner underskrifter på framställningen visar.
Det oroar även kommissionen mycket, och ligger i linje med det globala åtagandet att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010.
Vi välkomnar därför Proinsias De Rossas betänkande som jag finner balanserat och sakligt.
Vi arbetar för att diskutera frågan ur ett antal aspekter, men jag måste först betona behovet av att tydligt skilja mellan bushmeatkrisen – som hotar vissa djurarter – och den dagliga konsumtionen av viltkött, som utgör en viktig del av livsmedelssäkerheten för fattiga människor i utvecklingsländerna.
Vi är högst medvetna om att det finns flera aspekter som rör bushmeat än de som omfattas av agendan för utveckling.
Dessa inbegriper hälsovårdsfrågor inom Europa, vissa handelsfrågor samt vetenskapliga frågor.
Men eftersom den mesta överexploateringen av bushmeat äger rum i utvecklingsländer är den bästa lösningen att ge stöd till dessa länder genom våra insatser för utvecklingssamarbete och att inrikta sig på bushmeatkrisen där den har sitt ursprung.
Denna kris kan tas upp mot bakgrund av naturtillgångar, landsbygdsutveckling eller förvaltningsfrågor, eller som en övergripande fråga som behandlas genom bland annat miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) och strategiska miljöbedömningar (SMB).
Dessa bedömningar borde påvisa risker och möjliga åtgärder för att mildra effekterna med hänsyn till bushmeat för all utvecklingsverksamhet.
I detta avseende gläder det mig att informera er att handboken ” Integrera miljöfrågor i utveckling och ekonomiskt samarbete ” kommer att färdigställas och kunna tas i bruk under första halvåret i år.
Den omarbetade handboken borde räcka lång väg för att garantera att frågor om bushmeat får ordentlig uppmärksamhet i miljöbedömningar och följaktligen i all vår relevanta utvecklingsverksamhet.
Halvtidsöversynen av våra samarbetsstrategier i år kommer att användas för att förstärka integrationen av miljömässiga frågor, i synnerhet genom att främja en mer systematisk användning av landsmiljöprofiler, strategiska miljöbedömningar och, som jag tidigare nämnde, miljökonsekvensbeskrivningar.
Allt detta är bra.
Det kanske inte utgör någon alldeles direkt reaktion, men ger trots det den nödvändiga bakgrunden för att kunna ta frågan under övervägande på lämpligt sätt.
Nationell äganderätt är mycket viktig.
Verksamhet som syftar till att sätta stopp för överexploatering av bushmeat betyder i själva verket om inte bushmeatländerna själva tar täten.
Vi kan bistå med lämpligt stöd för kapacitetsuppbyggnad och med att lägga in de åsikter som kommit till uttryck när vi reviderar landstrategier, men äganderätten till problemet är avgörande.
Jag skulle vilja tillägga en särskild punkt, nämligen att det är nödvändigt med fred.
Om vi ser på konflikten i Demokratiska republiken Kongo och i andra länder i regionen under de senaste 10 åren, är verkligheten den att dessa konflikter har blockerat alla försök att på något sätt tygla de problem som vi diskuterar.
Soldater och internt fördrivna människor, flyktingar, har inte haft några restriktioner, inga incitament, inga riktlinjer, inga straff, inga som helst regler för hur man skall uppträda i dessa fall.
Det har varit ett område utanför lag och ordning, och vi har sett de fruktansvärda följderna.
Jag skulle vilja göra denna punkt till nummer ett på prioriteringslistan, och jag anser faktiskt att vinsterna av en fred för miljön och bushmeatkrisen är en av de många viktiga aspekterna för att garantera fred i Demokratiska republiken Kongo och på andra håll i regionen.
Kommissionen är inte övertygad om att en särskild handlingsplan skulle vara det bästa sättet att ta itu med bushmeatkrisen, och detta återspeglar det som jag sade om äganderätt.
Både kommissionens strategi för att integrera miljöfrågor i ekonomiskt samarbete och utvecklingsbistånd och EU: s handlingsplan för biologisk mångfald på området utvecklingssamarbete är föremål för granskning i år.
Det är bättre att se till att frågor om bushmeat tas upp på rätt sätt i dessa två strategier, hellre än att sammanställa en särskild bushmeatstrategi som skulle kräva mycket resurser vad gäller personal, men som kanske inte nödvändigtvis leder till ytterligare åtgärder för att ta itu med problemet.
Med tanke på att konsekvenserna av bushmeatfrågan spänner över flera sektorer skulle ett sådant tillvägagångssätt inte vara det bästa.
Inom många gemenskapsprojekt i östra, södra och västra Afrika tar man sig an denna utmaning på ett mycket praktiskt sätt.
Även om de pengar som läggs på miljön procentuellt sätt utgör en ganska liten del av det totala biståndsprogrammet, har vi investerat åtskilligt i miljöskydd och förvaltning i nyckelländer.
I Centralafrika till exempel har kommissionen sedan 1992 investerat ungefär 67 miljoner euro i Ecofac-programmet för de centralafrikanska ekosystemen i skogen, vilket leder till nyskapande förvaltning i skyddade områden med viktiga livsmiljöer för människoapor.
Kommissionen finansierar också arbete för att kontrollera jakt och tjuvskytte i privata skogskoncessioner samt främjar ekoturism i regionen som en del av den förvaltning av initiativet som faller inom kommissionens ansvarsområde.
Dessutom arbetar vi på politisk nivå för att ta itu med bushmeatkrisen.
Vi gav till exempel nyligen ett bidrag på 500 000 euro för att hjälpa till att starta processen African Forest Law Enforcement and Governance.
Även om det huvudsakliga målet med detta initiativ är att förbättra förvaltningen inom skogssektorn och bekämpa illegal avverkning, kommer det faktum att flera viktiga hänvisningar till bushmeat och vilda djur tas med i konferensförklaringen att hjälpa till att höja profilen för denna fråga.
Vi välkomnar verkligen initiativet att presentera detta övergripande engagemang från allmänhetens sida för parlamentet.
Detta är, enligt min mening, ett mycket konstruktivt sätt att ge frågan den uppmärksamhet som den förtjänar.
