# ID: svediakorp-gov443514
# author: Lamy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,181
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag i min tur skulle vilja tacka talarna från Europeiska folkpartiet, Europeiska socialdemokratiska partiets grupp och den liberala gruppen, som uttryckte sitt stöd för de förslag som Franz Fischler och jag har utarbetat och det dokument som vi har lagt fram både i rådet och här i kammaren.
Våra viktigaste mål i dessa förhandlingar förblir de samma: för det första, en ny fas i öppnandet av marknaden; för det andra, bättre regler för att reglera multilateral handel och slutligen bättre integrering av utvecklingsländer, som hittills bara har fått en mycket ojämn andel av förmånerna med ökad internationell handel.
Om vi försöker omvandla allt detta till ett svar på era frågor – vad måste göras, vad måste bli våra målsättningar för 2004 – så är det sedan ganska rakt på sak.
Vårt mål för 2004 är att före sommaren uppnå det som inte gick att göra i Cancún; med andra ord att fullborda två tredjedelar av förhandlingsprocessen.
Detta är vårt politiska mål för 2004.
Nå, kommer ni att säga, med tanke på det som ni sade i er inledning till debatten om hur arbetet framskrider i Genève kommer ett sådant mål utan tvivel att kräva energi och påskyndande.
Den nuvarande arbetstakten och trycket i ångpannan i Genève måste ökas, och liksom andra har vi för avsikt att elda under ångpannan i Genève för att få fart på saker och ting.
Med detta i åtanke – jag har sagt detta, och jag kommer att säga det igen som svar på Thomas Manns fråga – innebär det brev som min amerikanske kollega har låtit cirkulera de senaste dagarna och som han kommenterade i tidningen i går goda nyheter, eftersom det talar mot en teori som vann allmänt gehör och som går ut på att året 2004, ett valår i Förenta staterna, skulle bli ett förlorat år.
Men så är det inte!
År 2004 kan mycket väl bli ett lyckat år, och det är viktigt att två av de stora aktörerna i världshandeln, Förenta staterna och Europa, stöder denna tanke.
För att uppnå detta måste vi naturligtvis komma i gång, och vi kommer att arbeta, som vi har gjort sedan vårt mandat förlängdes, med G20, G90, Förenta staterna och Japan, för att nämna några av de aktuella huvudaktörerna, inom ett system med varierande geometri som kommer att tillåta oss att framföra vår egen ståndpunkt under de bästa förhållanden.
Som Franz Fischler så riktigt påpekade, i vår ansträngning att arbeta med denna process och driva den framåt, och om vi skall höja temperaturen, kommer vi att behöva er och de kontakter som ni upprätthåller med era kolleger i alla de stora block som jag just nämnde.
Det var mitt svar på det stöd som en stor majoritet har uttryckt under denna debatt.
Jag skall nu kort svara på några kritiska anmärkningar.
Paul Lannoye förebrår oss i grund och botten för två saker: för det första, vi ändrade inte vårt mandat, vi bara omlokaliserade det, och för det andra, inom detta mandat finns det spår av de så kallade Singaporefrågorna kvar.
Ja, Lannoye har rätt i att vi inte ändrade vårt mandat utan att vi omlokaliserade det.
Och om det finns en läxa att lära av det som har skett mellan Cancún och nu, bör vi ha i åtanke att ingen runt Världshandelsorganisationens bord har bett om att få omförhandla det förhandlingsprogram som antogs i Doha.
Det är detta program som ligger på bordet, och det är detta program som kräver förhandlingar.
Vad gäller Singaporefrågorna så stämmer det att vi har intagit en mer flexibel ståndpunkt.
Vi ser det som våra prioriteringar att underlätta handel och införa större insyn i offentlig upphandling, av anledningar som Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen skulle förstå, eftersom de är så förtjusta i insyn.
I flera fall skulle detta faktiskt vara mycket fördelaktigt för att underlätta handel, i synnerhet för små- och medelstora företag, som dessvärre ofta saknar resurser för att betala för de medlare som majoriteten av de stora multinationella grupperna har råd att anställa för att påskynda beslut och garantera en smidig passage genom förfaranden, praxis och andra nätverk.
Till Ilda Figueiredo och Harlem Désir vill jag bara upprepa att deras farhågor om offentliga tjänster är obefogade.
Mitt mandat på detta område är uppenbart och helt entydigt.
Jag har aldrig irrat ifrån det, och dessutom har jag ingen tanke på att göra det.
Jag kommer nu att gå över till två särskilda punkter som svar på kommentarerna från Concepció Ferrer och Dorette Corbey.
Fru Ferrer, när det gäller textilsektorn är vi beredda att minska våra textiltullar och följaktligen det som återstår av vårt industriskydd, men självklart på ett villkor, och det är att andra gör detsamma, och detta utgör en del av förhandlingarna.
Dorette Corbey frågade om hur långt vi nått när det gäller läkemedelstillgång: vi arbetar med detta på två arenor där detta arbete nu följs upp.
Den första av dessa arenor är Genève, där vi måste införliva villkoren i augustiavtalet i Avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPs), och vi arbetar hårt med detta.
Det är inte så enkelt som det låter, eftersom den balans som nåddes i augusti mellan de olika parterna och de olika kraven troget måste återspeglas i en text som nu kommer att bli en lagtext, och detta kräver utan tvekan lite arbete.
Vi arbetar också med detta inom Europeiska unionen, för med tanke på att detta var i antågande vill vi ändra vår egen bestämmelse om kravet på tillstånd i EU: s lagstiftning för att få den i linje med det nya WTO-avtalet och eventuellt göra det möjligt att lättare få tillgång till läkemedel i ett antal utvecklingsländer.
Vi skall göra detta genom att lägga fram ett förslag till rekommendation i ministerrådet, eftersom det enda sättet att genomföra detta avtal om tillgång till läkemedel, i avvaktan på att EU: s patentlagstiftning skall träda i kraft, vilken har antagits men kommer att träda i kraft om ett antal år, är att ändra befintliga nationella lagar, den ena efter den andra.
Vi måste därför få rådet att anta en rekommendation, om det samtycker, och det har vi all anledning att tro, till att garantera att nödvändiga ändringar genomförs i varje nationell lag, i avvaktan på en uppdatering av de europeiska bestämmelserna naturligtvis, som, vill jag påminna er, först träder i kraft om ett par år.
Det här var de svar som jag ville ge vid denna tidpunkt, och jag skulle vilja tacka er för er uppmärksamhet.
