# ID: svediakorp-gov443505
# author: Mann, Erika (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar, kommissionär Lamy och kommissionär Fischler!
Jag skulle vilja ta upp de två korta kommentarer som de två kommissionärerna kom med under förmiddagen.
Kommissionär Pascal Lamy påpekade att vi så att säga gick över från det tekniska till det politiska stadiet i förhandlingarna, eftersom tjänstemännen i december hade kommit fram till en form av överenskommelse om hur förhandlingarna skulle föras, även om det fortfarande inte är fullt klart hur de politiska förhandlarna faktiskt skall kunna få plats med det i sina planeringskalendrar.
Den andra kommentaren, som jag ansåg var mycket intressant, kom från kommissionär Franz Fischler, som sade vad vi skulle göra, och som tillade att det inte skulle ske till varje pris.
Det är naturligtvis en anspelning på EU: s reformprogram och frågan om hur vårt tänkande kan påverka WTO-förhandlingarna.
Men vad – får jag vara så djärv att fråga de två kommissionärerna – betyder det faktiskt i konkreta termer?
Nästa år är valår och ett besvärligt sådant; ni två kommer fortfarande att vara här under den första hälften, men därpå blir saker och ting problematiska, och sedan – så att säga – kommer ni inte längre att vara här.
Vi vet inte vem som kommer att vara här.
Situationen liknar den på den amerikanska sidan – Bob Zoellick kommer inte heller tillbaka – och inte heller är den geostrategiska situationen okomplicerad; titta på hur saker och ting utvecklas i Indien, titta på Kina eller Brasilien.
Därför frågar jag er båda: vad tror ni kommer att hända, och hur förbereder ni er inför det?
Vad finns i era planeringskalendrar för januari, februari och mars, och när tror ni att det politiska stadiet börjar?
Nu till min andra fråga.
Var ligger smärtgränsen?
Var tror vi verkligen att den är?
Vad innebär ” inte till något pris ”?
Singaporefrågorna?
Det tror jag inte.
Jordbruket?
Kanske, men jag har sett förslaget till arbetsdokument om organisationen av marknaden för socker.
Kommer ni, herr kommissionär, att lägga fram ett definitivt förslag i slutet av er mandatperiod?
Var ligger er smärtgräns?
Om vi visste lite mer om det tror jag att vi kanske skulle kunna vara lite mer aktiva när det gäller att styra den process som både ni och vi alla vill ha.
Låt mig i samband med detta ställa en slutlig fråga till de två kommissionärerna: Vad anser ni nu verkligen om Bob Zoellicks senaste initiativ?
Jag hörde en antydan om att ni är positiv till det, men kan ni förklara lite mer detaljerat hur positiv ni är?
