# ID: svediakorp-gov443487
# author: Ribeiro e Castro (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 242
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Alla medlemsstater och kandidatländer producerar radioaktivt avfall, och det avfall som är mest radioaktivt förvaras för närvarande i temporära förvaringsanläggningar.
Ingen medlemsstat har tillgång till slutlig förvaring, och ingen medlemsstat har heller planer på att bygga någon sådan anläggning inom den närmaste framtiden.
Det är därför ytterst angeläget att vi tar fram genomförbara lösningar.
Föredraganden gjorde rätt i att förespråka en tvåstegsmetod, som skulle vara effektivare och mer genomförbar än en separat tidtabell.
För det första bör varje medlemsstat fram till den 31 december 2006 fastslå sina egna tidsgränser för att sammanställa och till kommissionen överlämna ett detaljerat program för långsiktig hantering av alla typer av radioaktivt avfall på sitt territorium, i enlighet med internationella normer.
När programmet väl har lämnats in måste varje medlemsstat fastslå sina egna tidtabeller för att verkställa programmet, välja en plats, bygga slutförvaringsanläggningen och påbörja verksamheten.
Arbetar man på detta sätt blir det möjligt att uppnå det angivna syftet, och åstadkomma den flexibilitet som krävs för att ta itu med de olika situationerna i EU i detta avseende.
Denna lösning, som stämmer med subsidiaritetsprincipen, är ett viktigt steg i riktning mot att reagera på de europeiska medborgarnas önskemål om reglering på detta känsliga område.
Genom att slå fast tidsgränser, tidtabeller och mål skapar den också ett effektivt ramverk för ansvarsskyldigheten.
Jag röstade därför för betänkandet.
