# ID: svediakorp-gov443444
# author: Désir (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 783
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först av allt vill jag, som svar på kommentaren nyss från Elly Plooij, där hon pekade på det stora antalet nederländska ledamöter som är närvarande, säga att det inte är för att mitt förnamn är nederländskt – vilket det är – som jag deltar i debatten i dag, utan därför att jag tror att vi alla som valda företrädare i Europeiska unionen är mycket oroade över att de multilaterala handelsförhandlingarna har tagits upp på nytt.
Jag tror, herrar kommissionärer, att den märkligaste aspekten i meddelandet av den 26 november som ni lade fram i rådet i själva verket var en helomvändning i Singaporefrågorna.
Jag är glad över att ha varit en av de ledamöter i kammaren som kommissionär Pascal Lamy hänvisade till, som talade om för er i vilken utsträckning förhandlingarna om Singaporefrågorna på ett meningslöst sätt tyngde ned hela företaget.
Liksom Paul Lannoye tror jag inte att WTO är rätt forum för att behandla flera av dessa frågor.
Jag vill bara tala om för er hur skamligt det i dag vore att göra alltför lite, alltför sent.
Ni hade förstahandserfarenhet av detta i slutet av Cancúnkonferensen: den sista dagen ville ni påpeka att ni var beredd att dra tillbaka några av dessa frågor, men då hade förtroendet gått upp i rök, och detta initiativ var inte tillräckligt för att få diskussionen tillbaka på rätt spår.
I själva verket går ni i dag med på att utesluta flera av Singaporefrågorna – investering och konkurrens – från själva företaget, från den övergripande överenskommelsen, men ändå behålla dem på förhandlingsbordet för de multilaterala överenskommelser som ni vill förhandla om; genom att göra så skapar ni misstroende och fientlighet.
Jag tror att alla ansträngningar i stället måste göras för att återställa förtroendet mellan Europeiska unionen och utvecklingsländerna.
Detta ger en antydan om det problem vi har när vi läser ert meddelande.
Vi får en känsla av att ni försöker dra lärdom av misslyckandet i Cancún, men samtidigt ger ni intryck av att bara gå halva vägen, och att göra det baklänges.
Det är som om ni vill att allting skall ändras, under förutsättning att allting förblir så som det är, för att använda sig av Lampedusas ord.
Ni ber till exempel om att få behålla ert förhandlingsmandat, som går tillbaka till tiden före Seattle, och begär att modifieringarna skall vara så små som möjligt.
Ni vill vidhålla era ståndpunkter om jordbruket.
Ni vill bibehålla Europeiska unionens ursprungliga mål när det gäller avreglering av utvecklingsländernas marknader och avregleringen av tjänster; det senare med en mycket påtaglig tvetydighet när det gäller tjänster i allmänhetens intresse, vilket vi har påmints om.
Ni sade faktiskt att de inte skulle beröras, men samtidigt uppger ni att ni vill avreglera miljötjänsterna, vilka hör till de viktigaste tjänsterna i allmänhetens intresse.
Jag tänker uppenbarligen på vatten.
Ni kommer rentav med ett mycket diskutabelt påstående.
Ni säger, och jag citerar, att enligt er åsikt är WTO inte ett strukturellt orättvist system som behöver återges jämvikten.
Jag tror att ni genom att komma med ett sådant påstående vänder ryggen till Dohaandan, där vi just erkände gentemot våra partner i utvecklingsländerna att handelssystemet sedan slutet av Uruguayrundan inte hållit vad det lovat, inte hade fungerat rättvist och gagnat utvecklingen för samtliga, och att det behövde återges jämvikten.
Kommissionens meddelande kännetecknas därför av ståndpunkter som hotar att försena återupptagandet av dialogen.
Jag tänker till exempel på den mycket allvarliga kritiken av preferenssystemet eller systemet med särskild och särskiljande behandling.
2004 får inte bli ett bortglömt år.
Det gläder mig att ni har tagit upp er pilgrimsstav för att återuppliva dialogen med länderna i G20 och G90.
Det är en inställning som står i skarp kontrast till det tal som ni höll i Cancún, vilket uppfattades som mycket hånfullt av vissa av dessa länder.
Vi behöver göra upp en ny dagordning; vi behöver på nytt bygga upp förtroende kring Dohaagendan – men en förbättrad Dohaagenda – och kring en genomgripande reform av WTO, av hur den fungerar, dess bestämmelser och dogmer, så att organisationen verkligen står till tjänst med utveckling för alla.
Vi behöver se till att återfå jämvikten i detta internationella handelssystem, och inte fortsätta att låta avregleringen och den fria handeln vara vår enda prioritering, eftersom dessa båda inte kan vara annat än orättvisa när aktörerna är så väldigt olika.
