# ID: svediakorp-gov443439
# author: Lannoye (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har redan haft tillfälle att vid ett utskottssammanträde uttrycka min besvikelse till kommissionär Pascal Lamy över kommissionens nya förslag och, i sista hand, min besvikelse över att rådet bekräftade dem.
Med tanke på hans mustiga påpekanden dagen efter sammanbrottet för samtalen i Cancún förväntade jag mig faktiskt att kommissionen skulle tänka mer i de banorna att man föreslog en genomgripande översyn av det internationella handelssystemet, snarare än att anta en ny taktisk ståndpunkt.
I själva verket är det inte en strategisk förändring som vi diskuterar i dag, utan snarare en taktisk omläggning.
Särskilt när det gäller Singaporefrågorna redogör kommissionär Lamy för en större flexibilitet från kommissionens sida, det slags flexibilitet som uppstod just i slutet av Cancúnprocessen, alltför sent enligt min åsikt.
Men är flexibilitet fortfarande frågan för dagen?
Hur som helst måste jag erinra er om att det i Dohadeklarationen krävdes en enhällig och tydlig överenskommelse om förhandlingsarrangemangen för dessa frågor.
Vi vet i själva verket att det i sakernas nuvarande läge inte finns någon möjlighet till en sådan överenskommelse.
G90-länderna, som är de fattigaste, har upprepat att de motsätter sig att förhandlingar påbörjas om Singaporefrågorna.
Jag tror att det står klart att utvecklingen i dessa länder inte kan gynnas av sådana förhandlingar: deras prioriteringar finns på annat håll, vilket är förståeligt.
Både när det gäller teknik och humanresurser är dessa länder dåligt rustade för att spela en effektiv roll i sådana förhandlingar, som bara skulle bidra till ännu större påfrestningar på en tidtabell som redan är mycket snäv, vilket alla inser.
Jag tror att om Europeiska unionen för ögonblicket överger Singaporefrågorna, eller åtminstone ställer dem på sparlåga, skulle unionen ge en kraftig och meningsfull signal till G90, och visa dem att vi är mottagliga för deras bekymmer.
Denna inställning skulle till och med vara ett smart strategiskt drag därför att det skulle göra läget för Europeiska unionen mer positivt när det gäller jordbruk: vi skulle få mer manöverutrymme.
Vad gäller övriga jordbruksfrågor anser jag inte att WTO är ett lämpligt forum för att behandla alla människors rättigheter och skyldigheter.
Jag tror att det är viktigt och brådskande att vi återigen påbörjar en dialog inom ett organ som exempelvis FAO, där vi kan föra en lugn diskussion om livsmedelssäkerhet samt om skydd och utveckling för jordbruksområden.
Jag anser i synnerhet att ett brådskande ärende som exempelvis bomullsfrågan, som togs upp i Cancún, skulle ges högsta prioritet av Europeiska unionen, och jag vore tacksam om kommissionärerna kunde beakta detta.
