# ID: svediakorp-gov443436
# author: Plooij-van Gorsel (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna förmiddagssession verkar börja förvandlas till ett litet samtal inom den nederländska kontingenten, så vi skall bara fortsätta.
Nederländerna är när allt kommer omkring främst en handelsnation.
I september, under debatten i parlamentet om sammanbrottet i Cancúnförhandlingarna, uppmärksammade jag kommissionärerna Pascal Lamy och Franz Fischler på stödet från Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp och från mig själv för att snabbt återuppta förhandlingarna medan energin i processen fortfarande fanns.
I fråga om detta är och förblir multilateralism den bästa vägen till en fri världshandel, och bilaterala avtal är till nackdel för mindre länder och utvecklingsländer.
Vad dessa länder har nytta av är generella standarder som gäller över hela världen.
Kommissionen ser reformeringen av WTO som ytterligare en prioriterad fråga, och jag instämmer med kommissionär Lamy i denna fråga, därför att det finns utrymme för förbättringar av organisationens nuvarande sätt att fungera då detta inte är lämpligt år 2004.
Han måste dock komma ihåg att det var medlemmarnas fel att förhandlingarna misslyckades.
Det viktigaste är därför att få ett konstruktivt stöd från WTO: s medlemmar för en fortsättning på Doha-programmet.
Detta kommer dock inte att bli lätt, mot bakgrund av att det är presidentval i USA i år, och då valkampanjerna förmodligen kommer att vara fyllda av protektionistisk retorik.
Mer framskjutna roller för sekretariatet i Genève och för generaldirektören skulle enligt min mening vara ett steg i rätt riktning.
Generaldirektören måste ges rätt att ta initiativ för att skapa mer stöd hos medlemsstaterna och få dem att intensifiera sitt arbete med att återuppta förhandlingarna, och också för att få medlemmarna att hålla de överenskommelser de har ingått.
Detta utökade mandat för generaldirektören skulle då få vägas mot den demokratiska kontrollen från en parlamentarisk församling.
I Cancún kom vi en bra bit på väg i denna riktning via en parlamentarisk konferens.
Detta arbete måste fortsätta, då den demokratiska styrningen inte kan överlåtas till de icke-statliga organisationerna.
För det första har de ingen demokratisk legitimitet, och för det andra framgick det än en gång i Cancún att dessa organisationer inte direkt arbetade för att förhandlingarna skulle lyckas.
Sakinnehållet i den nuvarande agendan bör enligt min mening förbli oförändrat, och Singaporefrågorna och frågorna om tillträde till marknaden är nyckelfrågor i detta sammanhang.
Utvecklingsländerna är just de länder som kommer att kunna dra nytta av ett gynnsamt investeringsklimat, sänkta importtullar och tydlig lagstiftning.
De sydliga länderna skulle vinna på att handeln underlättades; 80 procent av alla importtullar betalas av utvecklingsländerna.
Men Europeiska unionen måste också ge andra medlemmar bättre information, som min kollega W.G. van Velzen redan har sagt.
Slutligen ger ELDR-gruppen kommissionärerna Pascal Lamy och Franz Fischler klartecken att arbeta för sin strategi och det föreslagna paketet på detta område, och att fortsätta på den inslagna vägen.
