# ID: svediakorp-gov443432
# author: Lamy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 977
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ni ville att vi än en gång skulle granska de pågående förhandlingarna i WTO om det som kallas utvecklingsagendan från Doha efter de överväganden, det arbete och det samråd som kommissionen tog initiativ till under perioden efter det att samtalen i Cancún misslyckats.
Det står klart att situationen har förändrats både inom unionen och inom WTO sedan vi senast debatterade detta, strax efter Cancúnsamtalen den 24 september.
Jag skall ta upp tre aspekter av processen efter Cancúnmötet: Vår politik enligt kommissionens meddelande från november och rådet (allmänna frågor), situationen i WTO sedan 15 december och slutligen utsikterna för 2004.
Låt oss först behandla vår egen politik.
Som ni vet påbörjade kommissionen efter Cancún ett arbete med omsorgsfulla överväganden och samråd med parlamentet, medlemsstaterna, arbetsmarknadsparterna och det civila samhället.
Allt detta resulterade i ett meddelande i mitten av november om en nystart för förhandlingsprocessen, något som vi fortfarande anser är av största betydelse för Europeiska unionen.
Ni fick detta meddelande.
Det har debatterats i det av era utskott där man hanterar frågor om utrikeshandel, och det har diskuterats bilateralt med ett antal av era politiska grupper.
Låt mig summera politiken som den är i dag.
Den är tydlig.
Framför allt står vi helt och hållet fast vid multilateralismen.
Detta är och förblir den främsta prioriteringen i gemenskapens handelspolitik, och vi vill att förhandlingarna skall återupptas så snart som möjligt.
I fråga om sakinnehållet har vi intagit en mer flexibel hållning i de så kallade Singaporefrågorna, vilket kommer att ses som positivt av ett antal grupper i parlamentet.
Vi har också intagit en mer flexibel hållning i fråga om geografiska förhållanden och till och med i fråga om miljön, för att underlätta förhandlingarna.
I fråga om jordbruket har vi på nytt uttryckt vår önskan att påskynda dessa långa och utdragna förhandlingar, även om det bara är av skälet att vi efter att ha genomfört våra egna reformer har möjlighet att aktivt bidra till dem.
Sent omsider är Europeiska unionen inte längre på defensiven på detta område.
Jag skall nu säga något om läget inom WTO, särskilt sedan arbetet återupptogs den 15 december.
De goda nyheterna är att även om vissa små och även betydligt större meningsskiljaktigheter blev uppenbara genom Cancúnsamtalen om behovet av att bedriva dessa förhandlingar är alla inom WTO nu överens om att det är viktigt att återuppta dem.
Vi är alla överens om att världen förmodligen skulle vara ett sämre ställe utan ett framförhandlat resultat än med ett sådant, vilket är en viktig politisk drivkraft.
Det var de goda nyheterna.
Men innebär detta att förhandlingarna kommer att framskrida tillräckligt fort för att från vår synpunkt kunna leda till uppfyllandet av högt ställda målsättningar under 2004?
Det är ännu för tidigt att säga något om detta.
Låt mig fortsätta till den tredje punkten, som är utsikterna för förhandlingarna under 2004.
Jag tror inte att den verkliga utmaningen ligger i att påbörja diskussionerna på nytt.
Det finns samstämmighet på denna punkt och processen pågår.
Den verkliga utmaningen ligger i att få dem att fortgå snabbt och med den nödvändiga energin och ambitionsnivån.
Vi kommer att ägna en månad eller två i Genève åt tekniska frågor.
Det är av helt avgörande betydelse att denna tekniska fas så snabbt som möjligt leder fram till en politisk fas, som innebär att de olika ministrarna kan upprepa sina ställningstaganden om tidtabellen för slutförhandlingarna och innehållet i dessa.
Inom Europeiska unionen har man arbetat hårt med detta sedan mitten av december.
Vi är glada att sedan slutet av förra veckan ha fått sällskap av amerikanerna, då min amerikanske kollega har sagt att han skulle vilja se ett definitivt återupptagande av arbetet i Genève, och – liksom vi i vår tur – har antytt att det finns utrymme för flexibilitet på vissa punkter.
Jag menar att detta är ett välkommet initiativ.
Det betyder att vi kan korrigera den alltmer spridda uppfattningen att dessa förhandlingar skulle hållas på sparlåga under en period därför att 2004 är valår i USA.
Min amerikanske kollega har lyckligtvis tagit oss ur denna pessimistiska villfarelse.
Vad kommer vi att hålla på med under de kommande veckorna?
Först och främst kommer vi att fortsätta vår dialog med utvecklingsländerna, särskilt med länderna i G20- och G90-grupperna.
Detta var ett initiativ jag själv tog genom att resa till Latinamerika i mitten av december, och vi kommer att fortsätta den dialog som jag menar påbörjades konstruktivt vid detta tillfälle.
Samma sak gäller för G90-länderna.
Nästa vecka kommer jag att vara i Bangladesh, Indien och Indonesien för att arbeta med dessa olika frågor tillsammans med länder som utan tvekan är mycket viktiga förhandlingspartner.
Som jag nyss sade är det nu viktigt att undersöka om vi snabbt kan komma vidare i de frågor som rör jordbruket, industritullar, tjänster och Singaporefrågorna som vi anser bör vara prioriterade, alltså underlättandet av handel och insyn i offentlig upphandling.
Jag tror att alla, åtminstone USA och Europa, har tillräckligt manöverutrymme.
Nu behöver vi se till att Brasilien, Sydafrika, Indien, Kina och våra vänner i Japan lägger ned lika mycket energi på dessa förhandlingar som vi är beredda att göra.
I vilket fall som helst: Det budskap som jag skulle vilja höra era synpunkter om, budskapet i kommissionens meddelande, är att vi hoppas att vi under 2004 kommer att kunna ta igen mycket av det vi inte kunde uppnå i Cancún 2003, och jag tror att vi kan det.
