# ID: svediakorp-gov443430
# author: Lamy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 597
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skall försöka att mycket snabbt kommentera de olika inläggen, vilka jag tycker i stort sett behandlar samma saker och har likartade perspektiv.
Först och främst, vad gäller textens tillämpningsområde sade föredraganden nyss att hon möjligtvis skulle önska att kommissionen var aningen mer ambitiös i detta skede.
Det är sant att vi för närvarande endast föreslår instrument för framtida tillsynsmyndigheter.
Varför?
Skälet till detta är helt enkelt att vi vill börja med det som är omedelbart genomförbart.
Om vi från början hade fått arbeta med att samordna de mycket olikartade existerande myndigheterna tror vi att det hade varit mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att ha ett i egentlig mening enhetligt arbetssätt.
Vi föredrar därför en enhetlig typ av lösning, och vi vill först och främst tillämpa den på framtida myndigheter.
Vad gäller det rättsliga instrumentet tror jag inte att vi är oense: En ramförordning krävs, vilket ni föreslår.
Detta är ett bindande rättsligt instrument för tillämpningen av gemensamma principer, vilket i det här fallet är precis vad vi söker.
Fördelen med att ha ett sådant instrument för tillsynsmyndigheterna är att det skulle existera parallellt med ramförordningen om de verkställande organens status, som godkändes av rådet i december 2002.
För att nu övergå till sakinnehållet – och jag tror att vi är helt överens på alla dessa punkter – noterade jag att flera principer framträdde genom er diskussion: Effektivitet, övervakning och ansvarstagande, samtliga underställda en generell princip om sparsamhet, vilket jag tyckte uttrycktes mycket väl av föredraganden.
Vi är överens om principen om effektivitet, och det är särskilt viktigt att vi tillämpar våra goda föresatser om effektivitet när det gäller frågan om myndigheternas struktur och sammansättning.
Det står klart att vi inte kommer att uppnå våra mål om styrelserna är alltför stora och om tillsättningarna av chefer hela tiden kräver samråd.
Vi måste därför vara disciplinerade nog att arbeta för återhållsamhet på dessa områden, och jag tror att vi kommer att kunna samarbeta i fråga om detta.
Den andra principen gäller övervakning.
Många av er har sagt att dessa myndigheter – oavsett om saken ses ur ett juridiskt, administrativt eller ekonomiskt perspektiv – som ett slags kommissionens utposter måste övervakas mer ju längre bort från den verkställande myndighetens säte de befinner sig.
Den tredje principen är principen om ansvarstagande.
Ni sade detta, och vi är överens med er på denna punkt.
Kommissionen har det politiska ansvaret, och dess myndigheter – till och med tillsynsmyndigheterna – arbetar under kommissionens politiska ansvar, vilket måste kunna ifrågasättas: Det är ju faktiskt er rättighet och er skyldighet att göra detta.
Jag vill avsluta med att säga att allt detta inbegriper en princip om sparsamhet.
Vi måste erkänna att det ibland är frestande att ta itu med det ena eller det andra problemet genom att inrätta en myndighet, och vi måste tillsammans kunna motstå denna frestelse.
Vi behöver komma fram till ett bra sätt att förhindra en okontrollerad utveckling, och efter att ha lyssnat till er debatt framstår det för mig som om era avsikter i detta hänseende är helt i linje med kommissionens.
Jag avslutar alltså med att säga att vi har de kriterier och principer som kommer att göra det möjligt för oss att förbättra en situation som för närvarande utan tvekan börjar kunna liknas vid en tallrik spaghetti.
