# ID: svediakorp-gov443423
# author: Lamy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kommissionen vill först och främst tacka Teresa Almeida Garrett för hennes utmärkta arbete med kommissionens meddelande om rambestämmelser för tillsynsmyndigheterna.
Låt oss börja med fakta: Vi har för närvarande 16 myndigheter som genom fördragen inrättades successivt med syftet att tillgodose vissa specifika behov från fall till fall.
Det som kännetecknar dessa 16 myndigheter i dag är olikheterna i arbetssätt, ansvarsområde och benämning.
Som vi betonade under 2001 tror vi att inrättandet av nya tillsynsmyndigheter underlättar tillämpningen av gemenskapens regler.
I 2001 års vitbok föreslogs att kommissionen skall dra upp riktlinjerna och definiera mer precisa kriterier för inrättandet, driften och ledningen av dessa myndigheter.
Syftet med det meddelande som ni debatterar i dag är därför främst att starta en process där ni och även rådet inom gemensamma ramar reflekterar över inrättandet, driften och ledningen av eventuella framtida tillsynsmyndigheter, vilka vi definierar som aktiva deltagare i utövandet av den verkställande funktionen på gemenskapsnivå.
Som er föredragande just nämnde ligger det arbete som utförs inom dem verkligen i själva hjärtat av den verkställande funktionen.
För undvikande av eventuella missförstånd – och jag kommer att återkomma till detta när jag kommenterar debatten, särskilt med avseende på den fråga som togs upp av föredraganden – vill jag säga att detta initiativ inte omfattar de ” genomförandeorgan ” som medverkar i hanteringen av gemenskapens program.
Vilka resonemang kan man då i korthet säga ligger bakom kommissionens förslag?
Det är en balansgång mellan att å ena sidan stärka integriteten och enheten hos den verkställande funktionen – och vi vet att detta främst åligger kommissionen – och att å andra sidan ge möjlighet till det oberoende som dessa myndigheter måste ha om man inom dem skall kunna planera arbetet på längre sikt.
Allt handlar om att uppnå denna känsliga balans.
Syftet med myndigheterna är å ena sidan att de skall befria kommissionen från mycket tekniska arbetsuppgifter så att denna kan inrikta sig på grundläggande politik.
Ändå – och ni påminde oss om detta, fru Almeida Garrett – måste kommissionen fortsätta att ha det slutliga politiska ansvaret för att tillämpa förordningarna, eftersom detta är vårt särskilda ansvar gentemot er och eftersom vi tydligt måste definiera ansvarsområdena för dem som framträder i parlamentet.
Det är alltså denna svåruppnåeliga balans som vi försöker förbättra, klargöra och formalisera, om det också är så att fler och fler av tillsynsmyndigheterna tillgodoser behovet av ökande expertis på ett antal områden oberoende av kortsiktiga hänsynstaganden.
Om denna expertis alltid skall kunna vara tillgänglig och om det skall vara möjligt att säkerställa en viss grad av insyn krävs ett visst oberoende och naturligtvis också viss övervakning.
Det är denna balans vi eftersträvar, och vi emotser er debatt för att få veta om det sätt på vilket vi har beskrivit denna balans ligger nära en typ av kompromiss som ni skulle kunna acceptera mot bakgrund av de motstridiga krav som är oundvikliga, men som vi vill försöka hantera på ett positivt sätt.
