# ID: svediakorp-gov443391
# author: Herzog (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,055
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar!
Man väntar ivrigt på vår omröstning om detta betänkande.
Under hela detta arbetsår har jag verkligen fått uppleva en ivrig och passionerad debatt om detta ämne.
Före Maastrichtfördraget gjorde de lokala och nationella myndigheterna sina val, och de valen skedde utan problem sida vid sida med den gemensamma marknaden.
Sedan den inre marknaden inrättades har konflikter och oro varit vanligt förekommande.
Faktum är att en lösning på dessa problem fortfarande nästan bokstavligt talat förhindras av olika typer av tabu.
En del skryter med att många avregleringar genomförts.
I andra änden finns de som anser att allmänna tjänster och konkurrens inte är förenligt.
Andra – och jag hoppas att vi är många – anser att avregleringarna har haft både positiva och negativa effekter, att det måste bli en bättre balans mellan kommersiella och icke-kommersiella principer i lagars och förordningars innehåll, och att en sådan balans skulle öka sammanhållningen och effektiviteten.
Det behövs en objektiv bedömning av den verkliga situationen, för övertygelsen om att marknaden gör allt bättre håller på att bli en dogmatisk regel och delar Europa i två läger.
Jag anser att det är avgörande att den lagstiftande församlingen åtar sig att återupprätta balansen och försonar dessa motsatta principer enligt den europeiska civilisationens berömda traditioner.
Många av mina ärade kolleger accepterar idén om balans men anser att förmågan att nå en sådan balans helt och hållet ligger på de lokala, regionala och nationella offentliga myndigheterna.
Jag håller helt med om att de decentraliserade administrativa organens rättigheter att fatta beslut skall försvaras och förstärkas, men jag är övertygad om att marknaden gradvis kommer att urholka dem om inte unionen ser till att garantera dessa rättigheter och tar sin del av ansvaret.
Och gemenskapen skulle verkligen inte heller ha något syfte om den inte också tillhandahåller kompletterande tjänster på områden som t.ex. utbildning, järnvägstransporter eller information.
Mina kolleger har förkastat dessa argument, men jag står fast vid min åsikt att subsidiaritet och gemensamt ansvar måste gå hand i hand.
Genom hela historien har européerna – både kristna och humanister, liberaler och socialister – ansett att det är grundläggande att garantera att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse organiseras så att de främjar individens utveckling och förbättrar samhällslivet.
Låt oss inte svika dessa ideal.
Låt oss sträva målmedvetet mot att överbrygga de klyftor som delar våra nationers samhällen när det gäller etiken kring allmänt tillträde till tjänster i allmänhetens intresse.
Beträffande det ärende som ligger framför oss, varför ett ramdirektiv?
Det gäller inte frågan om att lagstifta, för vi lagstiftar mer än vad som behövs.
I det här fallet är det dock nödvändigt.
Det är dags att den lagstiftande församlingen själv tolkar fördragen i stället för att låta kommissionen utöva alla möjliga typer av makt – lagstiftande, verkställande och rättslig makt samt makten att bedöma sig själv.
Konventet erkänner vår rätt att göra det, eftersom en ny artikel har införts för detta i förslaget till konstitutionellt fördrag, och i den rådande situationen krävs det att vi gör på detta sätt.
För det första måste en rättslig ram ge tjänster i allmänhetens intresse status som positiv rättighet enligt lagen i stället för att bara se skydd av sådana tjänster som ett undantag från normen.
I regler som styr marknad och konkurrens skulle man då vara tvungen att respektera dessa tjänsters status.
För det andra finns det ett behov av att undanröja den djupa osäkerheten beträffande skillnaden mellan tjänster av ekonomiskt intresse och tjänster som inte är av ekonomiskt intresse.
Nyckelområden som utbildning, sjukvård och vattenförsörjning får inte avregleras, och det finns ett behov av att erkänna de hybridsituationer som blir allt fler, och där sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer hänger samman i allt större utsträckning.
Mina förslag har därför utformats för att ge lokala myndigheter, icke vinstdrivande företag, delvis offentligt ägda företag och partnerskap mellan offentliga organ och privata företag en allmän rättslig ram med fastare garantier inom vilken de kan utvecklas.
För det tredje behöver principerna om finansiering och organisering klargöras.
Altmarkdomen om statligt stöd är ett framsteg, men det återstår allvarliga frågetecken om beräkning av kostnader, eftersom man också måste undvika att kriminalisera offentliga aktörer.
För det fjärde vill vi att en pluralistisk och oberoende utvärderingsmetod upprättas.
Att förkasta den skulle vara ett angrepp på demokratin.
Låt mig tillägga att ett ramdirektiv säkert skulle vara förenligt med sektorsdirektiven.
Vi uppmanar därför kommissionen att snabbt bemöta resultaten från det samrådsförfarande som den inlett och parlamentet att rösta genom att svara på denna fråga: Vilka åtaganden är man beredd att ingå vad gäller den rättsliga ramen, finansiering och utvärdering?
Vi vägrar dessutom att godta tillämpningen av artikel 86.3, som inte ger oss någon rätt till medbeslutande, i svaret på Altmarkdomen.
Jag skulle vilja rikta ett stort tack till de många sammanslutningar, icke-statliga organisationer, fackföreningar, nätverk för lokala myndigheter och företag som rådfrågats och vars åsikter gav mig upplysningar och bidrag.
Liksom de valda politikerna vill de ha rättmätiga möjligheter att uttrycka sig i betydligt högre grad om unionens politik och bestämmelser.
Låt mig också tacka mina kolleger i utskottet för ekonomi och valutafrågor som har visat ett starkt engagemang, och särskilt de som har försökt uppnå kompromisser.
Tyvärr sade en majoritet nej till ett ramdirektiv och nej till en demokratisk utvärdering.
Därmed förkastade de inte bara mina förslag och våra kompromisser, utan de vände helt enkelt ryggen åt den resolution som detta parlament antog 2001.
I morgon kan parlamentet åter bekräfta att det godkänner den resolutionen.
Mina damer och herrar!
Jag är övertygad om att många av er, både till höger och vänster, är villiga att försvara och främja tjänster i allmänhetens intresse.
Jag uppmanar er därför starkt att inte dra er tillbaka inom partiblock eller nationella block, utan att själva ta ställning till varje ändringsförslag och varje artikel, och att endast ha de europeiska medborgarnas allmänna intressen för ögonen.
