# ID: svediakorp-gov443371
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,474
# sentences: 97
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi känner väl till ayatollor.
Det är för illa.
Sånt är livet.
Jag anser att ämnen som kärnkraft verkligen är mycket viktiga.
Det är inte lämpligt att angripa dem från en religiös utgångspunkt.
Enligt min uppfattning är det viktigt att försöka vara förnuftig.
Hänsyn måste tas till det aktuella läget i fråga om den tekniska utvecklingen, den aktuella situationen i Europeiska unionen, det aktuella läget i internationella och europeiska institutioner och de energibehov som finns.
Vi måste också tänka på sådana problem som att uppfylla målen i Kyotoprotokollet.
Det finns inget utrymme för att uppvigla massorna när man behandlar sådana frågor.
Icke desto mindre förstår jag att man kan känna oro.
Jag förstår också att andras uppfattningar kan skilja sig från min egen.
Jag kan till och med förstå att man kan hysa en uppfattning som går stick i stäv med kommissionens förslag för att lösa dessa problem.
När allt kommer omkring är det just dessa problem vi behandlar.
Jag kan emellertid inte förstå hur man kan inta rent förnuftsvidriga ståndpunkter i denna fråga.
Det är en fråga som tyvärr är mycket viktig för Europeiska unionens framtid och för dess medborgares säkerhet och välbefinnande.
Dagens debatt handlar om initiativ som gäller säkerheten vid kärnkraftverk.
Den handlar också om behandlingen av radioaktivt avfall.
Kärnkraftverk är inte den enda källan till radioaktivt avfall.
Jag vill påminna kammaren om att radioaktivt avfall kommer från en hel rad industriella processer som har annat syfte än framställning av elektricitet.
Medicinska processer producerar också avfall av detta slag.
Jag är övertygad om att ni, ärade parlamentsledamöter, inte är emot att man tillämpar medicinska landvinningar.
Jag är också övertygad om att kammaren inte vill sätta stopp för vetenskapliga framsteg som har gjorts tack vare denna teknik.
Kampen mot cancer är ett exempel.
Jag tycker att alla dessa aspekter skall diskuteras.
Det är nödvändigt att vara på sin vakt så att man inte ser allt i svart och vitt på ett fullständigt irrationellt sätt.
Jag kan förstå alla sätt att se på den här frågan.
Vad jag inte kan förstå är emellertid när man inte gör den minsta ansträngning att föra en rationell debatt om så allvarliga saker.
I fråga om den andra punkten finns det de som hävdar att vad som har lagts fram i dag inte tjänar något som helst syfte.
Får jag fråga hur dessa kritiker tror att unionens arbete med kandidatländerna har sett ut i alla dessa år?
Det påstås att Internationella atomenergiorganet (IAEA) i sig är tillräckligt.
Tillåt mig att ställa ytterligare en fråga.
Om detta är fallet, vad är det som unionen försöker förhandla fram med Ryssland till exempel, i avsikt att förbättra säkerheten i dess kärnkraftsanläggningar?
Man skall komma ihåg att kandidatländerna alla har varit medlemmar i IAEA från dess bildande.
Om det inte fanns något mervärde i de åtgärder som är föremål för förhandling och som har lagts fram i dag hade ingen av dessa åtgärder varit nödvändig.
Enkelt uttryckt, allt som hade krävts hade varit att låta kandidatländerna fortsätta att hålla sig till sin tolkning av IAEA: s regler.
Enligt min uppfattning är det argument som anförs av dem som hävdar att allt detta inte betyder något helt enkelt inte hållbart.
Allt detta betyder faktiskt en hel del.
Det betyder att likvärdiga säkerhetsnormer kommer att gälla för alla anläggningar.
Kandidatländerna har ålagts att stärka och förbättra sina åtgärder.
I några fall har de ålagts att stänga sina reaktorer.
Det som har lagts fram i dag innebär att man kan kräva att samma normer tillämpas överallt och kan införas i framtiden.
Mina damer och herrar, detta innebär därför garantier.
För mig är det omöjligt att förstå den ståndpunkt som några personer har intagit.
Det verkar som om de är emot förslagen och faktiskt skulle vilja att en olycka inträffar, som spränger allt i luften.
Denna inställning trotsar allt förnuft.
Jag kan helt enkelt inte förstå hur man kan hävda att ett stärkande av säkerheten är liktydigt med att ge efter för kärnkraftsindustrin.
Det är det samma som att säga att det är bäst att låta saker och ting vara som de är och ta betydande risker.
Detta paket har utformats för att i hög grad påverka säkerheten vid kärnkraftverken.
Det har även inverkan på avfallshanteringen.
Beträffande den senare medger jag att de tidsfrister som fastställdes i den ursprungliga texten var överambitiösa.
Trots detta kommer tidsgränser att sättas.
Därigenom kommer länderna att vara tvungna att fatta beslut.
Det är viktigt att komma ihåg när man börjar arbeta med detta, att det inte är frågan om att djupförvaring i berggrunden skall uppfattas som den enda lösningen som utesluter alla andra.
Raka motsatsen är vad som gäller.
Forskning om avfallshantering finansieras.
Detta stämmer särskilt när det gäller all forskning om transmutationer.
Det sistnämnda är en av de mest lovande möjligheterna för framtiden.
Detta betyder inte att det inte är på sin plats att vidta vissa åtgärder här och nu.
Jag håller verkligen med Marie-Anne Isler Béguin när det gäller hennes uppfattning om tillfällig lagring i berggrunden.
Finland har valt detta alternativ.
Man har fattat beslut om lagring i berggrunden i femtio år.
Detta är ingen slutförvaring.
Det finns därför utrymme för andra lösningar i framtiden.
Detta är vad som föreslås som en framkomlig väg.
Alla medlemsstater i unionen skulle ha nytta av att dra lärdom av det finska synsättet.
Att kringgå beslutsfattandet och överlämna det till kommande regeringar är ingen bra väg att gå.
Det är nödvändigt att ta ansvar och flytta fram positionerna i dessa frågor.
Detta är inte en typ av frågor som företagen kan handskas med.
De kräver beslut på regeringsnivå och av behöriga myndigheter i var och en av EU: s medlemsstater.
Detta förslag har också viktiga konsekvenser för finansieringen.
Detta är det förslag som kommissionen har förberett och undertecknat.
Det kan visa sig nödvändigt att komma överens om ett mindre radikalt sätt att handskas med problemet än vad vi föreslår.
Det skulle vara en helt annan sak.
Jag vill påstå att detta bara skulle kunna komma till stånd i samband med en total överenskommelse med rådet.
I vilket fall som helst skulle resultatet bli mycket större öppenhet i fråga om finansieringens art och handhavande.
Jag skulle kunna hänvisa till ett fall med en konstaterad konkurs.
Senare, när pengarna behövdes fanns det inga, eftersom medlen till avveckling hade använts till konkursen.
Jag har anledning att säga att arbetet på detta område är på gång i rådet.
Det avgående italienska ordförandeskapet har lagt fram ett antal förslag.
Jag utgår från att de tas upp av det tillträdande italienska ordförandeskapet, eftersom de bör göra det lättare att göra framsteg på detta avgörande område.
De kommer också att möjliggöra att arbetet fortsätter inom denna sektor på samma sätt som har skett på andra områden.
Jag har en utmaning för vissa ärade parlamentsledamöter.
Jag skulle vilja att de identifierar något direktiv som tillkommit före den nuvarande kommissionens mandattid och som ger ett äkta stöd för och uppbackning av förnybar energi i Europa.
Jag uppmanar de ärade ledamöterna att ta fram något enda.
Jag menar särskilda åtgärder, inte bara deklarationer.
Som kontrast till detta kan jag säkert visa upp direktiv som förberetts och antagits under den nuvarande kommissionens mandattid.
Vidare uppmanar jag vem som helst att peka på särskilda åtgärder för effektiv energi som vidtagits innan denna kommission tillträdde.
Det fanns nästan ingenting alls, förutom deklarationer.
Å andra sidan kan jag verkligen sammanställa en lista över vad som har åstadkommits under de senaste fyra åren.
Slutligen, herr talman, skulle jag vilja säga att kommissionen inte har intagit en ideologisk ståndpunkt vad energifrågorna beträffar.
Kommissionen arbetar med mål och kriterier som grundval.
Dess mål är att garantera befolkningens säkerhet, att ge medborgarna maximal insyn och att garantera en säker och pålitlig energiförsörjning för Europeiska unionen.
Således arbetar kommissionen konsekvent i medborgarnas intresse med hjälp av en rad instrument.
Kommissionen strävar hela tiden efter att främja effektiv energi och ge stöd för förnybar energi.
Den strävar också efter att garantera säkerheten inom kärnkraftsindustrin och i fråga om radioaktivt avfall.
Som jag nämnde tidigare skall man komma ihåg att kärnkraftverk inte är de enda källorna till radioaktivt avfall.
