# ID: svediakorp-gov443357
# author: Seppänen (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär!
Kommissionen har haft goda avsikter med att föreslå ett direktiv för att förbättra säkerheten vid kärntekniska anläggningar.
Men det räcker inte med goda avsikter.
Det förslag till direktiv som har utarbetats av kommissionen är olämpligt och bör inte godkännas i sitt nuvarande skick.
Det är ett faktum att elektricitet produceras genom kärnkraft.
När kärnkraft används, måste säkerheten hos utrustningen ligga på en nivå som i tekniskt avseende är så hög som möjligt.
Förbättringen av säkerheten vid kärnkraftverk måste i dag vara ett projekt som både anhängare av och motståndare till kärnkraft blir delaktiga i.
I sitt direktiv föreslår kommissionen en överföring av makt från medlemsstaterna till kommissionen själv.
Men den specificerar inte i direktivet enligt vilka principer den skulle utöva sina ytterligare befogenheter.
Om direktivet antogs, skulle kommissionen praktiskt taget ha för att anta en ståndpunkt om säkerhetskriterier för kärntekniska anläggningar.
Företrädare för många medlemsstater motsätter sig förståeligt nog direktivet, eftersom de är rädda för godtyckliga kontrollåtgärder Om säkerheten vid kärnkraftverk skall regleras genom ett direktiv, måste det definiera exakt vilka befogenheter kommissionen skall ges och enligt vilka principer dessa befogenheter skall utnyttjas.
Det är inte fallet med det här förslaget från kommissionen.
Ansvaret för säkerheten vid kärntekniska anläggningar måste alltid vila på kraftverket självt, och med det menar jag att det är förorenaren som betalar.
Kraftverken måste följa de nationella lagar och förordningar som har fastställts av de nationella myndigheterna.
Det får inte förekomma något försök att föra över ansvaret från kraftverken till kommissionen.
Myndigheterna måste agera för att förbättra säkerheten vid kärntekniska anläggningar i samarbete med Internationella atomenergiorganet.
Detta organ har fastställt principer som utgör världens bästa samlade erfarenhet av säkerheten vid kärnkraftverk och kontroll av säkerheten.
Vi måste gå vidare utifrån denna grund.
Kommissionen har inte några likvärdiga resurser.
Den har faktiskt inte kunnat visa parlamentet att den kommer att ha de personella resurser som den bör ha till sitt förfogande, om den fick ytterligare ansvar för övervakning av kärnsäkerheten.
I detta avseende skulle direktivet försvaga säkerheten i stället för att förbättra den.
Företrädare för ganska många medlemsstater har också dragit samma slutsats.
Vid möten som leddes av det italienska ordförandeskapet föreslog de till sist några grundläggande tillägg till kommissionens förslag, och vårt utskott har visat förståelse för rådets ståndpunkt i vårt betänkande.
Kommissionen föreslog i sitt direktiv att hanteringen av avvecklingsfonderna för kärnkraftverken bör reformeras på ett sådant sätt att de förblir ekonomiskt oberoende av andra fonder som hör till kärnkraftsbolag.
Det var rätt att insistera på detta.
Det är väsentligt för säkerheten vid kärntekniska anläggningar att tillräckliga medel för avveckling av kärnkraftverken fonderas, medan dessa ännu är i drift.
De måste hanteras på ett sådant sätt att de inte leder till snedvridning av konkurrensen när det gäller marknadspriset på elektricitet.
I detta avseende är kommissionens förslag berättigat.
På grund av motstånd från medlemsstaterna har kommissionen dock inte kunnat utarbeta ett balanserat förslag, och därför är det helt rätt att hålla denna fråga utanför direktivet och att begära ett nytt direktiv om just denna fråga.
Kommissionen har motiverat behovet av direktivet genom att indirekt hänvisa till de nya medlemsstaternas anslutning till EU.
Enligt rapporter som utskottet har fått är säkerhetsnormerna vid de kärntekniska anläggningarna i de medlemsstater som skall anslutas till EU i maj inte sämre än i de nuvarande medlemsstaterna, speciellt om vi betänker att Ignalinakraftverket i Litauen håller på att avvecklas.
Vi i utskottet har arbetat med detta som utgångspunkt.
Om någon kunde visa att säkerhetsnormerna i de nya medlemsstaterna är betydligt sämre än i de nuvarande medlemsstaterna, så skulle det vara en viktig ny information.
Jag tror att utskottets kompromissförslag kan godkännas som det är.
Till sist vill jag påpeka för kommissionsledamoten att hon uppenbarligen misstolkade utskottets åsikt i den här frågan.
Parlamentet är i sitt betänkande mera positivt till den uppfattning som omfattas av vissa medlemsstater som är representerade i rådet än till kommissionens uppfattning, och det har inte för avsikt att godkänna kommissionens förslag i dess nuvarande skick.
