# ID: svediakorp-gov443355
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,507
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack för era vänliga ord, herr talman.
Jag hoppas att jag kommer att överleva den här gången och undvika att bli förkyld igen.
För att nu övergå till allvarligare frågor skulle jag vilja tacka parlamentet, speciellt utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
Ett speciellt tack bör riktas till de båda föredragandena, Esko Olavi Seppänen och Alejo Vidal-Quadras Roca.
Jag uppskattar allt det arbete som har utförts gemensamt och välkomnar de resultat som har uppnåtts.
Jag anser att resultaten är mycket rimliga när det gäller kommissionens förslag till direktiv om säkerhet vid kärntekniska anläggningar samt hanteringen av använt bränsle och radioaktivt avfall.
Beslutsamheten att bidra till utarbetandet av en gemenskapsstrategi i fråga om kärnsäkerhet har framgått utomordentligt tydligt både vid diskussionerna i kommissionen och i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Kärnkraftssäkerheten tolkades i ordets vidaste mening och omfattade både säkerheten vid anläggningarna och hanteringen av avfallet.
Parlamentets ställningstagande kommer naturligtvis att komplettera kommissionens förslag och ge ytterligare någonting att tänka på.
Dessutom kommer det att innebära ett betydelsefullt politiskt stöd.
Man bör komma ihåg att det har uppstått svårigheter i rådet i fråga om flera medlemsstater, och ett sådant stöd skulle vara till hjälp.
Det är särskilt viktigt för parlamentet att stödja kommissionens initiativ om användning av rättsligt bindande instrument för att skapa ett regelverk för kärnsäkerhet och för hanteringen av kärnavfall i det framtida utvidgade EU med 25 medlemsstater.
Denna strategi är det enda sättet att åstadkomma ett tydligt och stabilt allmänt lagstiftningsregelverk.
Ett sådant regelverk kommer att säkerställa framtidsutsikterna för investeringar i elbolag.
Det kommer också att leda till att allmänheten informeras och lugnas i fråga om villkoren för användningen av kärnkraftsenergi inom Europeiska unionen.
Jag övergår nu till förslaget till direktiv om fastställande av grundläggande skyldigheter och allmänna principer för säkerhet vid kärntekniska anläggningar.
Kommissionen har samtyckt till parlamentets begäran om att kärnsäkerheten skall garanteras även under avvecklingsprocessen.
Detta är en känslig fråga.
Den rymmer både oro för kärnsäkerheten och önskan om rättvis konkurrens på elmarknaden.
Euratomfördraget utgör den rättsliga grunden för kommissionens förslag.
Detta förslag medger att parlamentets förväntningar kan mötas på ett balanserat sätt.
Parlamentets ändringsförslag har studerats.
Framför allt framgår det mycket tydligt att det ställningstagande som skall vidarebefordras till rådet kommer att göra det möjligt att motverka varje försök från medlemsstaterna att ändra innebörden i kommissionens ursprungliga förslag.
Kommissionen är villig att visa viss flexibilitet.
Den är däremot inte beredd att offra de politiska mål som ställdes upp när förslagen utformades.
Vi anser därför att det är av vikt att se till att det finns tillräckliga ekonomiska resurser tillgängliga för att garantera att avvecklingen sker på ett säkert sätt.
Jag övergår nu till förslaget till direktiv om hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
Jag har noga noterat förslagen om ändring av tidtabellen för att godkänna slutförvaringsanläggningar och ta dem i bruk.
Den inledande diskussionen i rådet tyder på att det är positivt inställt till denna idé.
Uppenbarligen anser båda sidor att den tidtabell som presenterats av kommissionen är överambitiös.
Personligen anser jag fortfarande att svårigheten inte ligger i själva dessa datum.
Svårigheten består i att de flesta medlemsstaterna inte har gjort tillräckliga framsteg med sina beslut och förberedelser.
Jag skulle dock inte vilja påstå att detta gäller Finland.
Finland ligger mycket långt framme och har fattat specifika beslut.
Även Sverige har gjort en hel del framsteg.
För att nu återvända till tidtabellen är kommissionen beredd att vara flexibel, om man föreslår specifika och rimliga tidsfrister.
Detta ligger faktiskt i linje med parlamentets förslag, nämligen att anslå mera tid men att fastställa specifika datum.
Vi är beredda att tillåta flexibilitet under sådana omständigheter.
Det råder ett internationellt samförstånd på teknisk nivå om slutförvaringen av högaktivt och långlivat radioaktivt avfall i djupa bergrum.
Alla är överens om att detta för närvarande är den bästa metoden att isolera radioaktivt avfall från människor och från miljön under de långa perioder som är nödvändiga.
Detta betyder naturligtvis inte att det inte bedrivs någon forskning om andra lösningar.
Kommissionen vill inte stänga några dörrar.
Det faktum att slutförvaring i djupa bergrum för närvarande är den bästa lösningen betyder inte nödvändigtvis att det kommer att vara den bästa lösningen om tio år.
Vi inspireras enbart av vår önskan att garantera säker hantering av radioaktivt avfall på lång sikt.
Vårt mål är att erbjuda våra medborgare effektivt skydd.
I detta sammanhang finns det utrymme för att föreslå en ökning av forskning och utveckling, om det är nödvändigt.
Jag måste understryka att vi inte avskriver andra lösningar.
Det är precis tvärtom.
Tillåt mig upprepa att vi är för fortsatt forskning på detta område.
Herr talman!
Sammanfattningsvis skulle jag vilja bekräfta huvudmålet i kommissionens förslag.
Det är helt enkelt att garantera högsta möjliga säkerhetsnivå inom ett utvidgat EU.
Förutom att garantera en hög säkerhetsnivå vill vi ge medborgarna och speciellt parlamentet större insyn i hela denna fråga.
Vi vill också kunna garantera att kärnkraftssektorn tar itu med problemet med hanteringen av det radioaktiva avfallet.
Vi hoppas att de olika medlemsstaterna skall göra beslutsamma ansträngningar i detta avseende.
Jag måste understryka att genomförandet av denna gemenskapslagstiftning kommer att resultera i stabila och väl avvägda regler för den europeiska gemenskapssektorn.
Sådana regler kommer att göra det möjligt för sektorn att utvecklas utan att någon part gynnas eller diskrimineras.
Jag tror att jag bör nämna i förbigående hur trevligt det är att märka att Europaparlamentet, rådet och kommissionen samarbetar för att ge den utvidgade unionen en verklig gemenskapspolitik på kärnsäkerhetsområdet.
Sådan gemenskapspolitik finns redan på andra områden.
När jag presenterade dessa initiativ drog jag mig till minnes att kommissionen i det förflutna har lagt fram förslag i frågor som t.ex. acceptabla nivåer för badvatten i Europeiska unionen.
Parlamentet och rådet antog dessa förslag.
Men inget har för närvarande beslutats i fråga om europeiska nivåer på detta område.
Med ert tillstånd, herr talman, skulle jag vilja svara på en kommentar som gjordes av Eryl Margaret McNally i början av detta sammanträde.
Jag måste återigen påpeka för Eryl Margaret McNally att det var en annan parlamentsledamot som förklarade Kyotoprotokollet dött.
Jag sade aldrig det.
Vad jag faktiskt har sagt och nu kommer att upprepa är följande: tyvärr är det mycket troligt att protokollet inte kommer att få det antal ratificeringar som behövs för att det skall träda i kraft.
Det är någonting annat.
Andra kom till andra slutsatser, inte jag.
Jag hävdade att det är viktigt att fortsätta att arbeta för Kyotoprotokollets mål.
Jag skulle vilja understryka detta igen i dag.
Det är ytterst viktigt att fortsätta att arbeta för en minskning av växthusgaserna.
Vi måste stå fast vid våra åtaganden.
Det är någonting helt annat.
Målet måste fullföljas.
Jag skulle också vilja upprepa att om det skulle vara så olyckligt att de erforderliga underskrifterna och ratificeringarna inte kom till stånd och Kyotoprotokollet inte trädde i kraft, skulle gemenskapen tvingas ompröva sin inställning.
Sorgligt nog skulle ett sådant scenario kunna inträffa, eftersom det verkar som om vissa länder, som t.ex.
Förenta staterna, Australien och eventuellt andra, kanske inte ger sitt stöd.
Detta skulle kunna vara på grund av de uttalanden som nyligen gjordes i Ryssland.
Unionen skulle då tvingas överväga om de hittills vidtagna åtgärderna är de som är bäst lämpade för att nå det önskade resultatet, nämligen minskade utsläpp av växthusgaser.
Det kanske skulle visa sig nödvändigt att överväga andra möjligheter.
Detta är vad jag sade.
Jag framförde detta och jag vidhåller det.
Jag tycker att det är helt rimligt.
Beklagligtvis är det också helt rimligt att tro att den accelererande klimatförändringen har ett samband med de mycket skadliga effekterna av utsläppen av växthusgaser.
Detta samband har faktiskt bevisats vetenskapligt.
EU måste därför fortsätta att ta initiativet.
Det måste fortsätta att kämpa och arbeta för en effektiv, verklig och tillräcklig minskning av dessa utsläpp.
Det är viktigt att komma ihåg att Europa bara är en liten del av den värld som vi delar med många andra länder.
Tyvärr antyder prognoserna att Europa inte kommer att vara källan till framtida dramatiska ökningar av utsläppen av växthusgaser på global nivå.
Andra länder kommer att bära ansvaret för ökningen.
Trots allt finns det en positiv aspekt i detta.
Dessa länder kommer att bli mer utvecklade än de är nu.
De kommer därför inte längre att klassificeras som utvecklingsländer.
De kommer att anses vara fullt utvecklade.
Detta är någonting som vi alla bör uppmuntra och se fram emot.
