# ID: svediakorp-gov443343
# author: Miguélez Ramos (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle också vilja känna mig glad och optimistisk i dag tack vare detta framsteg i fråga om lagstiftningen och lyckönska kommissionsledamoten och mina kolleger, föredragande och icke-föredragande, och även mig själv, men som boende i Galicien och under förutsättning att dessa lagstiftningsförslag är ett resultat av – som vi har hört här om och om igen – ” Prestige ” -katastrofen, låt mig framföra en annan – förhoppningsvis kompletterande – synpunkt.
Jag tycker att det vore positivt om den här tragedin, som kommissionen eufemistiskt beskriver som ” en olycka med stort medialt intresse ”, leder till betydande ändringar i lagstiftningen med kriminalisering av olagligt beteende som följd.
Men jag känner mig orolig över att det eventuellt blir allmänt accepterat att vi genom att lösa frågan om olagliga utsläpp löser mer än hälften av problemen med kolväteförorening till havs, eftersom kommissionen påstår att största delen av föroreningarna inte beror på olyckor utan på avsiktliga utsläpp.
Jag är också rädd för att framtiden får oss till att glömma nutiden, och detta är en katastrof som vi ännu inte har sett slutet på, vilket det nya oljebälte som för närvarande är på väg att nå den franska kusten, eller de 14 000 ton brännolja som ännu finns i vraket och väntar på en lösning, är ett exempel på.
Därför säger jag att oron för framtiden inte får göra att vi lagstiftare glömmer nutiden.
Nutiden, mina damer och herrar, innebär tre stora frågor som medborgarna i min region fortfarande helt riktigt ställer och som ännu inte har besvarats från europeiskt håll: ersättning åt de berörda parterna, miljöproblemen och lösningen av vrakfrågan.
Mina damer och herrar, det gläder mig att vår katastrof leder till att gemenskapsrätten utvecklas, men jag är även fast övertygad – och jag hoppas kunna övertyga er – om att Europa måste ha mekanismer för att ge ett europeiskt svar på dessa katastrofer som kommer att fortsätta att inträffa, vilket vi ännu inte har.
