# ID: svediakorp-gov443336
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi är uppenbarligen överens om målet för den nya lagstiftning vi har framför oss i dag och slutsatsen den bygger på.
Om hotet om stränga ekonomiska sanktioner och brottspåföljder tillämpas trovärdigt mot alla aktörer i sjötransportkedjan är det sannolikt den mest effektiva formen av förebyggande åtgärder för att hindra de berörda från att använda farliga fartyg.
Den observation detta bygger på är en viss slapphet när det gäller att följa reglerna för utsläpp både inom en del av sjöfarten och vissa hamnstater och särskilt flaggstater.
Å andra sidan har vi starka betänkligheter när det gäller metoden.
För det första är det alltid farligt att fastslå regler – där vissa inte är förenliga med Marpolkonventionen och har allvarliga ekonomiska konsekvenser – som bara gäller fartyg som seglar under flagg från unionens medlemsstater, när det är dessa fartyg som minst sannolikt orsakar föroreningar.
Att föreslå beslagtagande av ett fartyg under europeisk flagg när det inte är möjligt att beslagta ett fartyg från tredjeland är att skjuta sig själv i foten.
Om vi gjorde det skulle vi diskriminera våra egna flottor, vilka är de som bäst lyckas uppfylla normerna.
Jag kan försäkra er om att de inte behöver det.
Vi måste därför alltid prioritera den internationella nivån före den europeiska när det gäller sjösäkerhet.
De av de femton medlemsstaterna som vill göra det måste därför argumentera våldsamt och outtröttligt för stränga normer, vilka ändå gäller för alla inom ramen för IMO.
Min andra kommentar är att de texter vi har framför oss har egendomligt få hänvisningar till flaggstatens ansvar.
Vi vet emellertid att det största hotet mot sjösäkerheten kommer att finnas kvar så länge som bekvämlighetsflagg kan blomstra och skydda fartyg som inte inspekterats, eller som har inspekterats av klassificeringssällskap som själva är ” bekväma ”.
Detta är den brännande frågan när direktören för den maltesiska sjöfartsmyndigheten, som var ansvarig för registreringen av ” Erika ”, får order av sin regering att vägra att svara på stämningen från den domare som utredde fallet, och när Bahamas myndigheter visar den mest uppenbara brist på god vilja genom att hela tiden försena offentliggörandet av sin rapport om ” Prestige ” -katastrofen, ett fartyg som seglade under deras flagg.
Vårt tillfälliga utskott för ökad sjösäkerhet måste absolut ta itu med denna grundläggande fråga.
Avslutningsvis skulle jag vilja avfärda idén med en europeisk kustbevakning, vilken förefaller mig handla mer om ideologi än om ett realistiskt och lämpligt synsätt på problemen.
Ingen kan säga vem som skulle få tillstånd att mobilisera och utveckla ett sådant instrument, som har en mycket direkt koppling till medlemsstaternas säkerhet, under förutsättning att man någonsin hittar ett sätt att betala för det.
Vi borde i stället förstärka de operativa metoderna för styrning och samordning av de tillgängliga möjligheterna att ingripa i länder som Frankrike och Förenade kungariket, kanske utvidga dem och dela kostnaderna för den tunga utrustning som köpts in av de medlemsstater som bidrar mer än andra, och till förmån för alla, för att sköta de farleder som förenar Europa med övriga världen.
Det, herr talman, skulle vara ett tydligt tecken på verklig europeisk solidaritet.
