# ID: svediakorp-gov443327
# author: Di Lello Finuoli (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 559
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionär de Palacio!
Ni är båda lyckligtvis spanjorer.
När det gäller denna mycket viktiga punkt har ” Erika ” i december 1999 och ” Prestige ” i november 2002 redan nämnts som två katastrofer som följdes av många ord men ingen handling, även om kommissionen – vilket redan har sagts – faktiskt gjorde mycket.
Det vi i stället beklagar är att det fortfarande inte finns någon övergripande lagstiftning som skyddar miljön straffrättsligt, och konflikten mellan rådet och kommissionen, med det välkända efterföljande överklagandet till EG-domstolen, har grusat förhoppningarna, åtminstone för oss miljövänner.
När det å andra sidan gäller det särskilda området med föroreningar till havs – detta har redan nämnts och det finns ingen anledning att upprepa det – är förslaget till direktiv mycket lovvärt, precis som Pex arbete som innebar en avsevärd förbättring.
Jag tror emellertid att detta direktiv bara kommer att få effekt om det finns en politisk vilja att genomföra det, särskilt som historien nyligen har lärt oss att Europeiska unionens direktiv nästan alltid ignoreras av medlemsstaterna.
Den verkliga frågan är medlemsstaternas bristande vilja att följa dessa bestämmelser och det faktum att korrigerande åtgärder tyvärr omedelbart måste vidtas i dag när det har skett fruktansvärda katastrofer.
Det föreslagna rambeslutet kompletterar endast direktivet.
Det finns en utmärkt överenskommelse, och det är därför nödvändigt att båda välkomnas av parlamentet med alla de framlagda ändringsförslagen som enligt min åsikt är utmärkta, även om jag har vissa förbehåll när det gäller den europeiska kustbevakningen, eftersom det knapphändiga förslaget om detta organ gör oss rätt oroliga.
Huvudinnehållet i direktivet går emellertid i rätt riktning, även om det måste göras tydligt att detta inte kommer att vara tillräckligt om det inte också finns en övergripande ram som skyddar miljön i allmänhet, och utan vilken sjöfarten även fortsättningsvis får ett lägre skydd.
Vi måste gå tillbaka till övergripande gemenskapslagstiftning om miljön i sin helhet, och jag anser att rådet borde vara förnuftigt och anta förslaget till direktiv om skydd av miljön via straffrätten, vilket, jag upprepar, blockerades genom ett överklagande till EG-domstolen.
Detta skulle vara ett utmärkt steg eftersom vi skulle ha ett lämpligt skydd för havet, något som emellertid skulle ske inom ramen för miljöskyddet, vilket lika gärna kunde ske på straffrättslig nivå eftersom brottspåföljder definitivt kommer att få dem som arbetar inom denna sektor att anpassa sig till bestämmelserna.
Enligt min uppfattning går detta direktiv i rätt riktning och är ganska rättvist för alla arbetstagare, eftersom det innebär att många arbetstagare som hittills varit uteslutna nu kommer att omfattas av kontroller.
Vi vet mycket väl att de internationella överenskommelserna innebar att redare och en hel rad människor som i praktiken var direkt eller indirekt ansvariga slapp ansvar, och ett bevis på detta var ” Prestige ” där den ende som fick betala var en stackars kapten på ett grekiskt fartyg, som åtminstone gjorde allt han kunde för att undvika katastrofen, medan andra borde anklagas för ” Erika ” -katastrofen och dess efterverkningar.
Jag instämmer därför både i betänkandet om förslaget till direktiv och betänkandet om förslaget till ett rambeslut, och jag hoppas att parlamentet kommer att anta båda.
